Jo, för att arbetsklimatet har blivit mycket tuffare. Barn som har behov av särskilt stöd/en pedagog får inte det. Då måste en pedagog på den aktuella avdelningen ansvara för detta barn medan resterande pedagoger skall ta hand om övriga 20 barn, ge undervisning och omsorg.
Ibland finns inte tillräckligt med personal på grund av sjukfrånvaro. Pedagoger blir stressade, vilket i sin tur leder till röriga barn, som påverkas, vilket i sin tur leder till än mer stressade pedagoger. Det blir en ond cirkel.
Hur pedagogerna mår påverkar även verksamheten. Kraven som pedagogerna har på sig med undervisning mot målen som skall uppfyllas med många barn i barngrupp och kort om personal gör att pedagoger inte orkar, inte mår bra. De kan inte utföra sitt arbete som de vill/önskar. Dessutom påverkas barnens säkerhet.
Vi kan få agera som egna vikarier både på grund av ekonomin men även på grund av brist på vikarier. Om en avdelning har sin fulla personalstyrka så har det hänt att någon har fått flytta till en annan avdelning eller förskola inom området där det har saknas personal.
Personal förflyttas fram och tillbaka till olika avdelningar under en termin/läsår för att byta avdelning till nästa termin/läsår igen.
Andra problem är chefer som inte håller i tystnadsplikten, inte backar upp sin personal mot föräldrar som är otrevliga/hotfulla mot pedagoger.
Barn slår barn och pedagoger.
Scheman byts ut var 8-10 vecka. Behöver personal uppsöka läkare etcetera blir de ålagda att lägga besöken utanför sin arbetstid. Hur lätt är det när läkare och vi inom förskolan arbetar dagtid?
Jobbet påverkar även privatlivet eftersom det är svårt att koppla bort jobbet hemma.
Nu hoppas vi att det blir ett bättre kommande läsår.