Nyligen visade "Efter fem" i TV4 en intervju med ett offer för en serievåldtäktsman. En eskortflicka som besökte erövrarens hem för att diskutera deras samarbete. Stannade över natten och blev våldtagen. Efter det sov hon i en annan säng på nedervåningen och gick därifrån dagen efter. Ingen larmade 112. Ett år senare anmälde hon våldtäktsmannen som blev fälld även för andra våldtäkter. Allt i sin ordning.

Min allra bästa väninna blev under sitt äktenskap regelbundet sexuellt ofredad och utnyttjad på olika mycket kränkande sätt. Hennes anmälan nekades. Avslogs. Det fanns ingen vittne och hennes dåvarande man nekar, självklart. Det finns "bara" vittnen som tog emot hennes berättelse, finns även terapeuter som försöker hela och läka henne. Det räcker inte. Det som händer bakom stängda dörrar i hemmet har aldrig hänt. Och mannen går fri och får fortsätta ofreda när ingen ser. Hur tänker rättssamhället? 

Å ena sidan ger man utrymme för att uppmärksamma våldtäkt och övergrepp mot kvinnor, vilket är helt rätt, å andra sidan tystar man en kvinna som än i dag är traumatiserad av sexuellt våld och övergrepp. Varför?

Varför tar man upp ett åtta år gammalt fall av ofredande (KD:s senaste fall) och inte en "vanlig" kvinnans?

Ett nej skall vara ett nej oavsett vem du är, eller? Är vi inte alla lika inför lagen?