Vi kan läsa att antalet fängelseplatser i Sverige ska öka från 9 000 till 27 000 de närmaste tio åren. Att en enda plats kostar stora summor per dygn är ingen hemlighet, vare sig för dem som fattar besluten eller för oss medborgare. 

Det talas också om att öka statsskulden för att kunna lägga ännu mer pengar på försvaret. När pengarna till sjukvården inte räcker, är det däremot stopp. Redan nu är läget minst sagt ansträngt och köerna orimligt långa på många håll, och ändå talade regionledningen i dag om att säga upp personal, trots att behovet att i stället nyanställa är skriande. 

Varför är det självklart i dag att vi öser in pengar till nya fängelser och nya vapen, men lika självklart att det inte finns pengar till sjukvård? Är det den prioritering vi vill ha? Eller är det kanske så att vår livskvalitet är mer beroende av en god och tillgänglig sjukvård för alla medborgare? Som dessutom bidrar till höjd beredskap lika väl som vapen. 

Om sjukvården fick nyanställa i samma omfattning som Kriminalvården kommer att göra, ja då skulle vi ha en fantastisk sjukvård och en utmärkt arbetsmiljö för vårdpersonalen. Hur blev det så här, och är vi nöjda med det?