I en tid med växande oro, ensamhet och osäkerhet inför framtiden behöver vi - på ett smittskyddssäkert sätt - samlas och stötta varandra. Men Kyrkan ställer in. Jag kunde inte hitta någon enda gudstjänst i Linköping under påskhelgen, varken i frikyrkor eller Svenska Kyrkan.
En gudstjänst är inte som andra sammankomster; den ger saker vi behöver för att överleva. Människan lever inte bara av bröd. Ja, gudstjänster på tv, radio och webben kan ge god tröst, men det är inte ett fullgott alternativ. "Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem." (Matt 18:20)
Kyrkan är fysisk och vi kristna behöver samlas fysiskt för att lågan inte ska slockna. Också för dem som tillhör riskgruppen och inte själva kan komma är det viktigt att gudstjänsterna ändå firas. Att lågan hålls brinnande, trots att de just nu inte själva kan delta i gemenskapen.
Är det verkligen omöjligt att fira gudstjänst på ett smittskyddssäkert sätt? Gudstjänstlokalerna är ofta rymliga med högt till tak. Med lite fantasi borde det gå att lösa även i församlingar där antalet gudstjänstbesökare väntas överstiga maxgränsen (50 personer). Till exempel genom att ta upp anmälningar i förväg och turas om. Den som inte får plats, kan ges förtur till nästkommande söndag.
Vi är födda till ett levande hopp. Nu behöver världen mer hopp, inte mindre. I denna tid väljer Kyrkan att backa. Detta är en stor sorg, men hoppet om att vi snart ska få samlas i vår Herre Jesu Kristi namn igen är ännu större.
Linnéa Rosenbaum