Är det här järnvägen som Linköping behöver?

De fint tänkta och planerade snabbspåren mellan storstäderna är borta. Kvar är bara en parallell järnväg mellan Järna och Linköping, menar insändarskribenten.

Eftersom Trafikverket av kostnadsskäl har avbrutit järnvägens fortsättning från Steninge mot Sjögestad, Mjölby och söderut kommer Steninge att bli slutstation. Ett nytt stationsområdet långt från centrum och utan kontakt med Stångåbanan, menar insändarskribenten.

Eftersom Trafikverket av kostnadsskäl har avbrutit järnvägens fortsättning från Steninge mot Sjögestad, Mjölby och söderut kommer Steninge att bli slutstation. Ett nytt stationsområdet långt från centrum och utan kontakt med Stångåbanan, menar insändarskribenten.

Foto: Victor Bomgren

Insändare2023-08-09 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

1955 tog Sveriges regering det viktiga beslutet att bygga den första statliga järnvägen. Uppdraget att planera och övervaka arbetet gavs till Nils Ericson. Han hade tidigare ritat och konstruerat flera viktiga trafikleder. Det första spadtagen på SJ:s stambanor togs en vårmorgon utanför Alingsås. I december 1856 ångade det första tåget ut från Göteborg till Jonsered, dit banan då var färdig. Då var det en annan tid, en annan värld, andra förutsättningar och andra villkor för till exempel arbetskraft.

När Ostlänken mellan Järna och Steninge började planeras för cirka femton år sedan var den en del av den järnväg för snabbtåg som skulle byggas mellan storstäderna. För att tåget skulle stanna här måste Linköping växa ut till en storstad. Intresserade och entusiastiska politiker började planera. Bostadsbyggandet satte fart. Tankarna och idéerna om hur genomfarten utformas och stationens placering var många.

Skulle det byggas broar eller grävas tunnlar under staden? Vi fick vara med om intressanta föreläsningar om tunnelsystemet i Malmöregionen och den enorma byggarbetsplatsen på södra Manhattan. Förslaget och ritningarna på en ståtlig bro över spårområdet. 

Under åren som gått har mycket förändrats. I dag är det mest troliga med flera spår och vanliga tåg genom industriområdet Tornby och delvis parallella med nuvarande spår till Steninge.

Eftersom Trafikverket av kostnadsskäl har avbrutit järnvägens fortsättning från Steninge mot Sjögestad, Mjölby och söderut kommer Steninge att bli slutstation. Ett nytt stationsområdet långt från centrum och utan kontakt med Stångåbanan. De fint tänkta och planerade snabbspåren mellan storstäderna är borta. Kvar är bara en parallell järnväg mellan Järna och Linköping.

Det händer ibland att fina idéer som förändras under den långa planeringstiden inte bör förverkligas. Stålverk 80 fick läggas ned. 

Frågan är nu: Är det den här järnvägen som Linköping och övriga Sverige behöver i framtiden?

Behöver vi kanske en järnväg längs E4 genom Norrköping–Linköping–Mjölby och söderut för att avlasta en del av den tunga containertrafiken och en del av transporterna på den nuvarande järnvägen för att ge plats åt flera och tätare avgångar.