Beredningens ordförande Hans Wallmark gjorde under presentationen inledningsvis till ”huvudnummer” att det mellan samtliga de ingående åtta partierna rått full enighet om de lämnade förslagen. Han talade om att resultatet inte är att se som en kompromiss utan mera som en ”syntes”. Detta menade han gav styrka inför de beslut som senare under året ska fattas. Allt eftersom de övriga partiernas ledamöterna gavs tillfälle att lämna sina kommentarer blev det dock tydligt att förslagen och den förmenta enigheten vilade på lösan grund då både finansiering och genomförbarhet ifrågasattes av flera ledamöter.
Mellan åren 2020 och 2030 kommer kostnaden för försvaret att öka från cirka 60 miljarder till 185 miljarder vilket skulle motsvara cirka 2,6 procent av BNP och då är Natos regelverk tillgodosett med marginal. Centerpartiet har dock i en avvikande mening hävdat att 3 procent behövs. Hur man räknat fram detta är oklart, men det kanske bara är ett sätt att visa att man värnar lite mer om vår säkerhet än övriga partier? Då man tydligen inte behöver bekymra sig om finansieringen är ju inte detta heller inte något problem.
På område efter område får vi veta att man tagit överbefälhavarens förslag om förstärkning av totalförsvaret och till detta ”adderat” ett antal åtgärder. ÖB:s förslag har, enligt ordföranden, betraktats som en ”bottenplatta”. Som exempel har ÖB uppskattat behovet av grundutbildade till 10 000 värnpliktiga redan 2030. Han har tidigare bedömt att denna volym skulle uppnås först 2035. Utifrån sitt eget tänkande föreslår dock beredningen att antalet värnpliktiga ska uppgå till 12 000 år 2032 och hela 14 000 värnpliktiga senast 2035. ÖB:s förslag på att under perioden färdigställa två brigader blir i beredningens rapport fyra. Detta måste vara en unik upplevelse för en myndighetschef och kanske är detta ett exempel på varför det hos vissa medlemmar i beredningen uppkommit tveksamheter gällande möjligheten till genomförande.
Jag noterar också i rapporten bland annat att beredningen inte valt att utgå från den troligaste händelseutvecklingen ”… utan de händelseutvecklingar som skulle kunna få allvarliga konsekvenser om de inträffade”. Ett, som jag tänker mig, både märkligt och avgörande ställningstagande – men vad betyder det egentligen?
Rapporten ger upphov till många frågor som behöver diskuteras i ett vidare sammanhang och beloppen är här så stora att det kan vara svårt att se konsekvenserna av valet av det ena eller andra alternativet. Det torde ändå vara uppenbart att beroende på vilka finansieringsalternativ som väljs andra politikområden som också är i behov av framtida prioriteringar kan komma att kraftigt behöva stå tillbaka. Var är diskussionen om detta? Beredningen har här gjort det alldeles för lätt för sig genom att bara föreslå att ett arbete ska inledas ”… för att identifiera finansieringsalternativ som de partier som står bakom rapporten kan enas kring”.
Sammanfattningsvis menar jag att Försvarsberedningens rapport ”Stärkt försvarsförmåga – Sverige som allierad” i bland annat de delar jag ovan berört är ansvarslös och kanske finns det anledning för oss alla att fundera över om den krigsretorik som nu råder i landet inte borde tonas ner.