Svar på krönikan "Vad sägs om att bota sig själv med tystnad" (5/5):
Tack Carina för din krönika! Det är sedan många år känt att ljud aktiverar hela hjärnan – synintryck är lättare att skilja ut. Hur mycket är förstås individuellt.
Jag har vid många tillfällen som före detta förskollärare, observerat att i barngrupper där barnen till en början samspelar på ett positivt sätt i olika konstellationer, förändras "klimatet" påtagligt när någon sätter på musik. De blir snabbt mycket mer högljudda och antalet konflikter ökar markant med bråk och gråt.
Envetna "ljudridåer" – som fläktar och olika aggregat ger en, oftast omedveten, stressande störning som förstör livskvaliteten för många människor. Återkommande, distinkta ljud, upplevs som tortyr.
Alla, både stora och små, behöver tysta stunder för sig själva, för att kunna reflektera och adaptera det man upplever. De flesta har varken möjligheter eller råd, att som stressprofessor Aleksander Perski, flytta till en annan plats, varken i Sverige eller utomlands.
Vid enkäter om hur människor vill ha sin parkmiljö att ta paus i, svarar de flesta att de vill ha en så lugn, tyst plats som möjligt med mycket grönska som renar luften, kunna höra och se bin, fjärilar och småfåglar. En vattenyta har också en lugnande effekt – OBS, utan hårdsprutande fontän.
En dagsaktuell fråga är att folk inte bara protesterar mot vindkraftverksparkers, egentligen industriområdens, generella naturintrång utan även mot de ljudeffekter som uppstår; vinande och flapprande, dag och natt året runt.
Dessa vindjättar är en pina att höra för dem som bor i den vanligaste vindriktningen – extra i hög, klar luft. De kan inte njuta av sin tomt, inte ha fönstren öppna nattetid. Om de inte orkar bo kvar, kan de i alla fall inte sälja till stadsbor som vill flytta ut till den lugnare landsbygden. Jag undrar om "mutpengarna" är tänkta till inlösen av bostäder och skadestånd för förlorad livskvalitet? Några nya naturstigar lär det alla fall inte bli.