Det är inte så länge sedan som undersköterskor i äldreomsorgen hyllades högt för sina insatser när coronautbrottet var som störst. Politiker sa att det skulle satsas på äldreomsorg och personal. Allt det tycks nu vara glömt, trots att det är valår. 

Vi som arbetar i äldreomsorgen är tillbaka på ruta ett, eller om man ska vara ärlig är det ännu sämre nu. Personal som behärskar svenska språket är sällsynt när det gäller vikarier, vilket ger oss ordinarie personal mera arbete för att få avdelningen att fungera. Missförstånd i samtal med anhöriga och boende, missförstånd mellan personal. Vi vårdar ofta svårt sjuka och det läggs ett enormt ansvar på fast personal som arbetat länge och har erfarenhet. 

Här slår även bristen på sjuksköterskor hårt. Vi behöver kollegor som är intresserade och har utbildning, bättre schema och en lön som motsvarar vårt ansvar och vår kunskap. Det borde vara i allas intresse att träffa kunnig och ansvarsfull personal som vårdar ens anhörig i vad som kanske är deras sista tid i livet.