Torsdag 18 januari fick jag, och alla som är mellan 75 och 80 år och har eller haft ett serviceavtal med kommunen, ett informationsbrev från äldrenämnden i Linköpings kommun. Ändringarna gäller från och med 231201, och innebär att är du under 80 år kan du inte teckna nytt avtal.

Det tog äldrenämnden cirka två månader att få till denna information, ja, de har väl fullt upp våra trettio kommunikatörer inom kommunen. Dessvärre har informationen inte gått ut till hemtjänstpersonalen inom kommunen.

Förändringarna innebär att:

Först vid fyllda 80 år kan man teckna avtal om boserviceinsatser, mobilt trygghetslarm och lunchlåda direkt med en utförare. Är du under 80 år kan du inte teckna nytt avtal.

Har du ett avtal i dag och är mellan 75 och 79 år ska du ansöka om insatser hos vård- och omsorgsförvaltningen. Biståndsbedömare tar kontakt och utreder om du fortsättningsvis har behov av insatser. 

Därefter följer diverse tider för ansökan och mejladress för kontaktuppgifter. Avslutningsvis ett tips på en hemsida som är cirka 15 centimeter lång.

Hur har äldrenämnden tänkt här? Är den medveten och kunnig om de olika målgrupperna? Har nämnden tänkt på hur en svag person, svag kanske både fysiskt och psykiskt, tolkar brevet? Många tankar vimlar runt: tas mitt trygghetslarm bort, hur ska jag klara städning, hur får jag hem mat? Ja, det är många olika hjälptjänster som måste omprövas. 

Och – att hemtjänstpersonalen inte har fått informationen är tjänstefel. Finns inte MBL längre? Vad gör kommunikatörerna? Detta informationsbrev visar på att de inte behövs. De har inte utformat regler för hur man formulerar information fint.

Men – den största okunskapen finns hos äldrenämnden som tydligen inte har den minsta kunskap om målgruppen. Tror de att vi mellan 75 och 79 år och har hemtjänst i dag är några sorts slagdockor som kan behandlas med stor nonchalans? Och hur ser man på hemtjänstpersonalen? 

Nej, skärpning! Gör om, gör rätt!

"Chockad 77-åring"
 

Svar från Linköpings kommun:

Jag förstår att förändringen väcker frågor och jag ska försöka förklara hur vi resonerade om själva beslutet.

Utgångspunkten för den kommunala vården och omsorgen är att den ska ges efter behov. Det innebär att det normalt sker en behovsprövning innan någon får stöd från kommunen.

Kommunerna kan dock erbjuda vissa insatser utan behovsprövning, för att förenkla för invånarna och minska kommunens administration. 

Ett exempel från Linköping är möjligheten att få lunchlåda hemlevererad, trygghetslarm, telefonservice, inköp, tvätt och städning – utan behovsprövning. När detta infördes på 90-talet sattes gränsen vid 75 år. Det baserades på att det var vid den åldern många ändå började beviljas hemtjänst. Att skippa behovsprövningen sparade alltså tid för både Linköpingsborna och kommunen.

Så här 30 år senare är situationen delvis en annan. Dagens 75-åringar är generellt friskare än vad 75-åringarna var på 90-talet. Det innebär att fler pigga och friska personer i dag får städhjälp från kommunen än som var fallet för 30 år sedan. Samtidigt växer behoven av äldreomsorg snabbare än någonsin när andelen och antalet äldre växer kraftigt.

Vi gör en lönesatsning på anställda i kommunen för att göra det mera attraktivt att jobba i äldreomsorgen (i genomsnitt 1 000 kronor extra i månaden för stora grupper), men rekryteringsläget är ändå svårt när vi konkurrerar om undersköterskorna med regionen och andra kommuner. 

Mot bakgrund av detta valde en enig äldrenämnd (som vid årsskiftet bytte namn till vård- och äldreomsorgsnämnden) att höja gränsen från 75 till 80 år. På så sätt vill vi fortsatt att de grupper med störst behov av stöd och hjälp ska kunna få det utan behovsprövning, samtidigt som vi säkerställer att det i större utsträckning är behoven som styr.

Vad gäller information så har brev gått ut till alla berörda Linköpingsbor och utförare. De som inte ansöker om insatser kommer att kontaktas personligen för att se om de önskar göra det. Inga avtal kommer att sägas upp dessförinnan. Jag kan bara beklaga att informationen till den personal du mött verkar ha brustit.

Avslutningsvis vill jag verkligen understryka att åldersgränsen i fråga handlar om när man som Linköpingsbo kan få hjälp – utan behovsprövning. Precis som tidigare kan man ansöka och få insatser om man har behov av det.

Jonatan Hermansson (S), vård- och äldreomsorgsnämndens ordförande