Alla blickar, även påhopp när jag ställer mig på handikapparkering...
Jag har tillstånd, jag är inte gammal, jag sitter inte i rullstol än.
Min MS syns inte när jag sitter i bilen och parkerar på ”MS-parkering”, som min dotter kallar det.
Min MS syns när jag går, den känns konstant i min kropp, den påminner mig varje minut om mitt handikapp.
Det handlar inte om att jag är lat, utan det underlättar mitt livet att ha den förmånen (om man nu kan kalla det för det?)
Jag orkar inte dra min sjukdomshistoria för er som gärna påpekar var jag parkerar. Den energin kan jag slösa på viktigare saker i livet. Så snälla var inte så snabba med att döma vid första anblick.