Jonas banar sig väg över kökshyllor i villan i Vikingstad. Det är en köksrenovering på gång.
– Ibland vill inte tiden räcka till när man har semester.
Över en kopp kaffe börjar Jonas berätta.
– Född och uppvuxen i Jönköping och älskar HÅÅVEE, säger han på småländska.
Det tar ett tag innan jag förstår att det är ishockeylaget HV-71 han menar. Det har varit en bra vår för Jonas: först ett SM-guld till HV och sedan VM-guld till Sverige. Jonas idrottsintresse har funnits med hela vägen. Han spelade innebandy på elitnivå under juniortiden i Jönköpings IK samtidigt som han gick på musikgymnasiet. Senare har det blivit några Vätternrundor och Jonas bästa tid, 8 timmar och 43 minuter, imponerar.
Efter skolorna i Jönköping sökte sig Jonas ut i världen. Det blev ett jobb på en jazzklubb på The Strand i centrala London.
– Det låter fint med det The Strand, men det var ett servitörsjobb med dåliga arbetstider, dålig lön och dåliga bostäder, men vid den tiden ville jag pröva mina vingar.
Jonas kom till Bjärka-Säby första gången 1999. Där fick han kallelsen att bli pastor och började intressera sig för kristendomens rötter.
Snart befann sig Jonas i Egypten och på det koptiska Paulos-klostret beläget i bergen väster om Röda havet. Paulosklostret ligger isolerat och är beläget i ett av de regnfattigaste områdena i Egypten. Språket är koptiska, ett språk som är sprunget ur den faraoniska kulturen. Kyrkan i Egypten hör till en av de tidigaste, då den grundades av evangelisten Markus under det första århundradet.
Hur klarade du dig?– Det fanns några som kunde tala engelska och en blev min mentor.
Klosterlivet på Paulosklostret var strängt reglerat. Vid fyratiden på morgonen startade Nattens lovsång och därefter mässan som kunde pågå i flera timmar. Jonas fick lära sig att tillverka koptiska radband och studerade det koptiska språket och liturgin.
– Ensam i öknen ställde jag oftast frågan ”vem är jag när ingen ser på?”. Det var meningen med resan.
Efter att ha gått Teologiska högskolan i Stockholm arbetade Jonas några år i församlingar i huvudstaden. 2010 fick han ett erbjudande att bli pastor och föreståndare för Missionskyrkan i Linköping. Då var Jonas 33 år.
För att tala ishockeyspråk: blev du ”draftad” av församlingen?– Det var ett modigt steg av församlingen att satsa på en 33-åring. Vi hade många samtal om kyrkans visioner innan jag blev anställd.
Vilket har varit den största frågan?– Arbetet med flyktingar. Jag vill kalla det möjligheter med allt ideellt arbete.
Jonas pekar på att man har en arabisktalande pastor, hur kyrkan ordnat med olika evenemang och hur praktiska saker med bostäder, kläder, med mera, har klarats av.
Men i augusti väntar ett nytt jobb, föreståndare för kommuniteten (en klosterliknande organisation) i Bjärka-Säby.
Det är en organisation som varit ett värkande sår i Sionförsamlingen i Linköping under många år. Sionförsamlingen är hyresvärd till kommuniteten och en del medlemmar har tyckt att man i församlingslivet i Bjärka-Säby blandat in influenser av katolicism och från den ortodoxa kyrkan. ”Pingstkloster” och ”ikondyrkare” är ord som hörts i debatten. Motsättningarna nådde sitt klimax 2014: 16 församlingsmedlemmar lämnade Sion för att man tyckte att ledningen var för otydlig teologiskt när det gällde kommuniteten i Bjärka-Säby.
Men Jonas är inriktad på att nå en så god samverkan som möjligt med Sionförsamlingen. Han börjar berätta om kommunitetens verksamhet på Bjärka-Säby.
– Kommuniteten rymmer tidskriften Pilgrim, Johannesakademin, ett bokförlag, olika stormöten och symposier och inte minst retreaterna.
Johannesakademien anordnar föreläsningar och gör översättningar.
– Ett arbete som pågått i flera år är översättningarna ”Ökenfädernas tänkespråk”.
Retreaterna i Bjärka-Säby sker i tystnad. Den vanligaste retreaten är fyra dagar, men det finns också en som varar i 30 dagar och är inspirerad av jesuitordens grundare, Ignatius av Loyola.
Ekumeniska kommuniteten är i dag ett nätverk med cirka 150 medlemmar från hela Norden som på olika sätt inspirerats av livet på Bjärka-Säby och vill införliva något av den livsrytmen i sina liv. Det så kallade husfolket, som lever på slottet under ett eller två års tid, är en del av Sionförsamlingens verksamhet.
– Ett mål med livet i Bjärka-Säby är att man ska upptäcka både Gud, sig själv och kyrkans skönhet i all dess bredd och djup.
Jonas börjar i Bjärka-Säby nästa månad, men har också fått ett annat jobb: kaplan på Teologiska högskolan i Stockholm. Där ska han stödja blivande pastorer och präster en dag i veckan genom samtal och gudstjänster. Jonas gläder sig åt att blivande präster i den ortodoxa kyrkan nu också ska undervisas där.
– Det kan bli intressanta samtal.
Men innan dess ska häcken och gräsmattan klippas, köket ska färdigställas och det blir en tur till Västkusten. Det är jobbigt att ha semester ...
