Längst in i den lilla antikaffären Ögontröst utspelas en nästan makaber scen. I lådor och påsar ligger dussintals dockor, vissa helskinnade men majoriteten i olika stadier av förfall.
– Till ungar säger jag att dockorna är patienter som sover medan de väntar på att opereras, säger Maj-Britt Andersson.
Hon är av få dockdoktorer i Sverige, något som innebär långa väntetider för de som vill få sina älsklingar reparerade.
– Jag har väl kanske 15 dockor som väntar på att lagas.
Intresset har brunnit starkt sedan tidig barndom. Hon visar ett foto på sin första docka och delar samtidigt anekdot efter anekdot om dockor som kommit och gått.
– Innan jag säljer en docka så vill jag vara säker på att köparen verkligen tycker om den, annars vägrar jag. En gång ville en tyska köpa hela lagret, men jag sa nej. Det var nog inte ett bra beslut rent ekonomiskt.
Under sina drygt 70 år som Vadstenabo har Maj-Britt kommit att bli känd också i andra sammanhang. Hon anordnade otaliga julgransplundringar tillsammans med Lions club, har varit ordförande i Majblommekomittén och blev nyligen hedersmedlem i scouterna efter 50 års ledartjänst.
– Men nu har jag vett nog att lägga saker åt sidan, även om det inte är roligt, berättar Maj-Britt.
Mest känd är hon kanske som Fluoran, ett smeknamn hon burit stolt sedan hon delade ut fluor till skolbarn i Motala, Vadstena och Ödeshög.
– Jag var fluortant i 20 år och det var en härlig tid. Bara en enda gång blev jag ilsken på en elev. Det var en sjundeklassare i Motala som inte ville ha 'något jävla fluor", men då skvätte jag ut den lilla behållaren på honom. Jag undrar om vi har träffats sedan dess, det kanske vi har.
Visst kan Maj-Britt bita ifrån sådär lagom hårt när det krävs. Det är en egenskap som tillsammans med självsäkerhet och humor resulterar i en smått svårfångad utstrålning.
– Jag gör lite som jag vill, det har jag alltid gjort. Inte för att någon annan ens försöker bestämma över mig, skämtar hon.
På så vis passar antikaffären henne som handsken. Hon öppnar och stänger när det passar, även om hon i regel bara är helt ledig på söndagar.
– Jag har lite förmiddagsdepression, men när jag kommer hit och får träffa alla trevliga människor är det som bortblåst. Det är medicin för mig.
Hennes personlighet speglas i hela verksamheten, lite excentriskt och med glädje i främsta rummet. Utanför butiken finns en låda med blandade gratissaker för barn. Insidan är fylld med allt från serviser till tavlor och smycken.
– Och om jag kommer över något extra speciellt så tar jag allt undan det och behåller det själv.
Vad är egentligen hemligheten till ditt glada humör?
– Jag är väl inte glad hela tiden, men försöker se positivt på det mesta. Min familj mår bra, vilket man inte kan ta för givet nu för tiden. Sen så sjunger jag hela tiden.
Torsdagen den 19 juli fyller hon år. 90 år, för att vara exakt. Hennes döttrar, som driver den extremt närliggande butiken Tre systrar, står för arrangemanget som väntar i helgen.
– Själv behöver jag inte göra något, mer än att bara vara jag. Först ville jag sätta upp en allmän inbjudan på butiksdörren, men döttrarna sa att det nog kommer för många ändå.
Någon ålderskris verkar inte finnas på kartan.
– Jag tänker aldrig dö, men vill inte leva längre än till 100. Om jag ändå gör det, så vill jag sjunga för de äldre på boendet.