Siv Leo tar emot hemma i lägenheten i Vadstena. På väggarna hänger litografier, några målningar och ett konstfoto.
– Jag har inte råd med mycket konst, det räcker inte inte pensionen till men jag har vunnit några på konstföreningens lotteri och den här tyckte jag var så vacker så den kunde jag inte låta bli, säger Siv Leo och pekar på en blå oljemålning av Motalakonstnären Cathrine Egelin som är en av medlemmarna i konstföreningen.
Siv har varit med i konstföreningens styrelse i tjugo år och berättar att föreningen ordnar åtta utställningar om året i Vadstena konstgalleri. Mellan den 21 april och 13 maj kan man se Vadstenakonstnären Christine Frimans bilder på galleriet.
– Förra året hade vi Ulf Lundell. Han var inte här själv men det var jätteroligt och det kom massor av folk. Nästan alla tavlor blev sålda.
Siv Leo är uppväxt i Bjärbo och flyttade till Vadstena 1963 där hon började jobba inom psykiatrin på Birgitta-sjukhuset.
– Jag skulle bara jobba en kort period som vikarie under hösten men jag blev kvar i fyrtiofyra år. Jag tyckte om att jobba med människor och hjälpa dem att bli friska. Det var vår belöning när någon kom in och efter en tid mådde bättre och kunde skrivas ut.
Att hjälpa andra och vara med och engagera sig är Sivs melodi. I Vadstenas kyrkokör är hon notfiskal, vilket innebär hon är ansvarig för alla noter. Nyinköpta noter ska märkas och organiseras till notarkivet. När körledaren bestämmer vad de ska sjunga tar hon fram noter till varje körmedlems mapp och delar ut.
– Efter varje säsong hjälps jag och min körkollega Monica Östlund åt att samla in noterna och sortera in dem i arkivet.
När Siv började i kören 1971 var hon sopran men med åren har rösten sjunkit i tonläge och i dag sjunger hon i alt-stämman. Att sjunga efter noter har hon lärt sig efter hand.
– Det kan vara en utmaning om det är svåra stycken vi ska öva in. Man får skärpa sig så man inte slinker in på sopranstämman. Vår körledare brukar spela in stämmorna och mejla dem till oss så man kan sitta hemma och öva vid datorn.
Kören består av fyrtio personer uppdelade på sopran, alt, tenor och bas-stämma. De repeterar på torsdagar och har framföranden framför allt vid högmässor. En gång om året brukar kören ha en större konsert med orkester och solister.
– Just nu repeterar vi inför årets stora konsert. Vi ska tillsammans med flera andra körer i Linköpings stift sjunga ”Requiem” av Agneta Sköld och ”Requiem” av Gabriel Faure. Det blir extra kul i år eftersom vi ska vara här i Vadstena klosterkyrka.
Annan körmusik som finns bland Sivs favoriter är Händels ”Messias” som hon tycker har många fina arior.
– Jag gillar blandad musik men hemma lyssnar jag inte så mycket. Det kanske beror på att det, när jag jobbade inom psykiatrin, kunde vara lite stökigt ibland och då var det skönt med tystnaden när jag kom hem. Men om jag sätter på något blir det gärna blues.
Förutom kören och konstföreningen är Siv också aktiv i Vadstenas teaterförening där hon sitter i styrelsen. Föreningen är en del av riksteatern och Siv är med och väljer ut vilka teaterföreställningar som ska köpas in, och på föreställningskvällar fixas det med kaffe och fika till skådespelare och publik.
– Vi är över tvåhundra medlemmar. Det är inte så lite i en stad av Vadstenas storlek. Vi ordnar också bussresor till Östgötateatern i Linköping eller Norrköping, det är populärt. Då brukar vi fylla en buss.
När Siv inte håller på med kulturarbete tar hon gärna långa promenader för att hålla sig i form. Tre gånger i veckan går hon tillsammans med en väninna en fem kilometer lång runda i Vadstena som kallas Tycklingerundan. Hon tycker också om umgås med sina systrar och syskonbarn. Att hjälpa till med syskonbarnbarnen är något som berikar hennes liv.
– Jag tycker det är roligt att vara med här och där. Ha lite järn i elden. Händer det inget så sitter man bara här och det är inget kul.