Boken är något av en kärlekshistoria mellan Annie Svärd och den ståtliga byggnaden som kallades slottet i skogen av de första patienterna. När den unga danskan Annie kom till Romanäs blev hon bergtagen av det vackra huset och dess historik. Arkitekten Carl Westmans sanatoriebyggnad för tuberkulossjuka var den vackraste byggnad Köpenhamnstösen hade sett och omdömet står sig än i dag.
Hur Annie hamnade i Tranås är också värt en historia. Hon hittade en kvarglömd svensk tidning på en biograf i Köpenhamn år 1946. En annons sökte efter personal till Romanäs sanatorium utanför Tranås. Sedan dess har Annie varit Tranåsbygden trogen, hon gifte sig med Erik från Asby och bildade familj. Hennes danska börd är märkbar i en lätt men förtjusande brytning. Anknytningen till Romanäs finns kvar än i dag. Sonen Torsten driver en handelsträdgård på gården.
Boken skildrar åren 1903--1940 då Romanäs var det finaste och dyraste sanatoriet för tuberkulossjuka i landet. Sedermera gjorde det också tjänst som alkoholistanstalt och ägdes av Göteborgs stad. Sedan några år ägs det av Hamrehus AB i Strängnäs men står tomt.
Åtskilliga års forskarmödor ligger bakom bokens tillkomst. Annie Svärd har studerat arkivhandlingar i Göteborg, intervjuat personal och öst ur sina egna erfarenheter och upplevelser. Historier, anekdoter och andra minnen, ofta med en humoristisk slutknorr, forsar ur henne.
Att boken slutar vid 1940 beror på att då tog Göteborgs stad vid som ägare och arkivmaterialet där blev för svårtillgängligt för Annie som saknar bil.
Arkitekten Carl Westman prisar hon i vältaliga ordalag men det var framför allt en person som låg bakom sanatoriets tillkomst -- Julia von Bahr, en societetskvinna från Göteborg.
-- Hon hade pengar, bakgrund, drivkraft och energi nog att driva ett sånt här projekt. Hon var estet och perfektionist och gav inte avkall på några inredningsdetaljer. Om hon hade levt 50 år senare hade hon nog varit en framgångsrik företagare i modebranschen, säger Annie Svärd.
Julia von Bahr hade en systerdotter som drabbades av tuberkulos. Vårdplatser i Sverige saknades och flickan vårdades på sanatorium i Norge. Det var skälet till att Julia von Bahr startade arbetet för att bygga ett privat sanatorium i Sverige genom Sana- torie-vård AB.
Julia von Bahr fick 1911 medaljen Illis Quorum för sina insatser för landets lungsjuka.
Personerna bakom Romanäs gick grundligt tillväga för att hitta den rätta platsen. De annonserade i tidningarna och satte upp anslag vid järnvägsstationerna. Första gången de var i Tranåstrakten tittade de på Röhälla men den platsen föll inte riktigt i smaken. Men när Julia von Bahr kom längre ut på näset och såg de höga tallarna och sjön Sommen bestämde hon sig direkt. Här ska sanatoriet byggas!
Virke och annat byggmaterial forslades på båt till Romanäs och byggmästaren lät anlägga cirka 60 meter räls från stranden till byggplatsen.
Romanäs var ingen vårdinrättning för vem som helst. Det var landets dyraste och finaste privata sanatorium. Flera bilder i boken visar välklädda damer och herrar som flanerar i tallskogen vid Sommens strand.
Författarinnan Harriet Löwenhjelm vårdades i fem år på Romanäs och slutade sina dagar där 1918. Författaren Olof Lagercrantz, sedermera chefredaktör på DN, var en annan patient.
-- Det var naturligtvis många som avled här och de döda kropparna transporterades diskret bort om natten. Men det fanns också patienter som återvände hem friska efter en vistelsetid på 20--25 år, berättar Annie.
Bättre hygien, bättre kosthållning och nya mediciner gjorde att sjukdomsfallen minskade i antal på 1940- och 50-talen. Behovet av stora sanatorier, varav det i Kolmården var mest känt i Östergötland, minskade successivt.
Annie Svärd arbetade själv vid sanatoriet några år och träffade sin make Erik där. De förlovade och gifte sig på Romanäs där Erik var tillsyningsman.
-- Under några år bodde vi i Aneby där min man köpte en gård men hela tiden längtade jag tillbaka till Romanäs. Det är fortfarande den vackraste plats jag känner till, säger hon när vi tar en promenad runt den enorma byggnaden -- slottet i skogen.