KometkarriĂ€r, det kan man lugnt sĂ€ga. Veronica Palm, uppvĂ€xt i Kisa, började tidigt intressera sig för samhĂ€llsengagemang mot orĂ€ttvisor. PĂ„ ringfingret sitter en guldring i form av ett kvinnotecken, mobilbakgrunden avspeglar samma symbol. Det brinner om henne nĂ€r hon talar om kvinnofrĂ„gor och samhĂ€llsklyftor â en feminist ut i fingerspetsarna.
â I nian var jag med och bildade SSU-Kisa. Vi hade Ă„sikter och arbetade mot orĂ€ttvisor i skolan. En sak vi jobbade för var pappersĂ„tervinning. Vi ville att man skulle sluta slösa, men i stĂ€llet för att skicka in klagomĂ„l var det i sjĂ€lvklart för oss att ta saken i egna hĂ€nder â vi samlade helt enkelt in papper. DĂ„ fastnade jag för det hĂ€r med folkrörelser. Att ha gemensamma idĂ©er och en sammanhĂ„llning för att nĂ„ mĂ„l.
OrĂ€ttvisor som hon mötte i ungdomen fick det politiska fröet att börja gro, bland annat hur klasskillnaderna visade sig i skolan. âFinareâ familjers barn bemöttes med mer respekt, och ingen sa nĂ„got.
Palm blev klubbordförande och det dröjde inte lÀnge förrÀn kommunen fick upp sina ögon för henne. 1994 valdes hon in som ersÀttare i Linköpings kultur- och fritidsnÀmnd.
Mitten av 1990-talet var en turbulent tid, vilket fick Palm att engagera sig i politiken pÄ riktigt.
â Det var en hĂ„rd tid i Sverige. Lasermannen, Ny demokrati, knivmordet i Klippan. Det prĂ€glade mig mycket. Jag jobbade mycket med anti-rasism och det handlade om att göra saker. Ărligt talat blev det mer folkrörelsepolitiskt Ă€n partipolitiskt.
Folkrörelsen Àr nÄgot som Veronica Palms hjÀrta slÄr varmt för. Hon trycker pÄ vikten av alla runt omkring de som stÄr i strÄlkastarljuset i politiken.
â Jag Ă€r ett levande bevis pĂ„ att man inte behöver vara bĂ€st pĂ„ att stĂ„ i talarstolen eller skriva motioner för att komma lĂ„ngt i politiken. Det Ă€r minst lika viktigt att det finns de som kan trycka plakat, bĂ€ra bord, bestĂ€lla t-shirts. Politik Ă€r inte bara det som syns. Sedan, med tiden kan man bli duktig pĂ„ att tala, vilket ocksĂ„ jag har blivit.
Mellan 1993 och 1999 var Veronica Palm ledamot i SSU:s förbundsstyrelse â yngst av alla.
â Jag blev jĂ€mstĂ€lldhetsansvarig trots att jag var yngst. Det kanske visar pĂ„ att man inte gav jĂ€mstĂ€lldhetsfrĂ„gor sĂ„ stor vikt dĂ„.
Under tiden blev dock frÄgan mer aktuell och efter hennes sista kongress valde föreningen att kalla sig feministisk.
Efter att ha bott i Linköping sedan gymnasiet valde Veronica Palm att 1999 flytta till Stockholm dĂ€r hon blev ombudsman i Unga Ărnar, en fristĂ„ende organisation skapad av SSU som kĂ€mpar för jĂ€mlikhet och rĂ€ttvisa.
Hennes tydliga vision och brinnande aktivism mot orÀttvisor gjorde att hon 2002 blev invald som riksdagsledamot i Stockholms kommuns valkrets. DÀrefter rullade de olika utskottsuppdragen pÄ. Palm har hunnit med att vara bland annat riksdagsledamot för Socialdemokraterna mellan 2002 och 2015, samt ordförande för Stockholms socialdemokratiska partidistrikt mellan 2009 och 2016.
I dag Àr hennes syn pÄ samhÀllet hoppfull, men ocksÄ fylld av saker som bekymrar henne.
â Trots att jag Ă€r en obotlig optimist finns det tusentals saker som jag Ă€r orolig för. För att kunna lösa problemen mĂ„ste man koka ner dem och försöka hitta grunden till oron. Sverige Ă€r tyvĂ€rr ett land som hĂ„ller pĂ„ att klyvas. Land/stad, förort/innerstad, tjejer/killar ...
Enligt Palm Àr det nÀr man inte synliggör problem som ett resultat av rÀdsla för att prata om baksidor av olika samhÀllsformer, som sexism och rasism frodas.
â Snuttig syn pĂ„ samhĂ€llet ger snuttiga lösningar. Det handlar inte bara om extrema Ă„sikter, Ă€ven om mĂ€nniskor som inte förstĂ„r varandra. I och med att det Ă€r sĂ„ uppdelat och att vi har vĂ„ra Ă„siktskorridorer, ser pĂ„ olika nyhet och lever i olika vĂ€rldar, Ă€r det svĂ„rt att fĂ„ en gemensam bild av hur samhĂ€llet ser ut. Stora och lĂ„ngsiktiga Ă„tgĂ€rder Ă€r svĂ„rare, men behövs desto mer.
2015 valde Veronica Palm att lÀmna sitt riksdagsuppdrag, men Àr fortfarande medlem i Socialdemokraterna.
â Jag kĂ€nde att jag hade blivit för bra pĂ„ vad jag gjorde. Jag har inte tröttnat pĂ„ politiken, men arbetet i riksdagen brann jag inte för lĂ€ngre â och det tycker jag vĂ€ljarna Ă€r vĂ€rda.
I stÀllet Àr hon nu aktuell med sin bok "Systerskap" som kommer ut i vÄr. Under en tvÄÄrsperiod har hon Àgnat sig Ät att formulera sina tankar, gÄtt en del kurser och skrivit. Skrivandet har kommit att bli en viktig del av hennes liv
â Det Ă€r nĂ„got annat med det skrivna ordet. NĂ€r man talar kan man rĂ€tta sig sjĂ€lv, det gĂ„r inte nĂ€r man skriver. Naturligtvis Ă€r det lĂ€skigt, men det blir mer genomtĂ€nkt.
Efter sÄ lÄng tid i maktens korridorer har Veronica Palm utan tvekan hunnit samlat pÄ sig en hel del historier, var av en del kommer gÄ att ta del av i hennes nya bok.
â Boken Ă€r min verklighet.
"Systerskap" Àr en passande titel. Veronica Palm vill gÀrna se sig sjÀlv som ett slags storasyster till yngre tjejer och kvinnor. Hon anser att kvinnor mÄste gÄ samman och pÄ sÄ sÀtt bli starkare.
â Prata med varandra! Det Ă€r förvĂ„nansvĂ€rt hur mycket vi kan ge varandra. Vi ser samma saker, vi kan ge varandra idĂ©er och vi Ă€r extremt bra pĂ„ att stĂ€rka varandra. Men dĂ„ mĂ„ste man prata.