Kometkarriär, det kan man lugnt säga. Veronica Palm, uppväxt i Kisa, började tidigt intressera sig för samhällsengagemang mot orättvisor. På ringfingret sitter en guldring i form av ett kvinnotecken, mobilbakgrunden avspeglar samma symbol. Det brinner om henne när hon talar om kvinnofrågor och samhällsklyftor – en feminist ut i fingerspetsarna.
– I nian var jag med och bildade SSU-Kisa. Vi hade åsikter och arbetade mot orättvisor i skolan. En sak vi jobbade för var pappersåtervinning. Vi ville att man skulle sluta slösa, men i stället för att skicka in klagomål var det i självklart för oss att ta saken i egna händer – vi samlade helt enkelt in papper. Då fastnade jag för det här med folkrörelser. Att ha gemensamma idéer och en sammanhållning för att nå mål.
Orättvisor som hon mötte i ungdomen fick det politiska fröet att börja gro, bland annat hur klasskillnaderna visade sig i skolan. ”Finare” familjers barn bemöttes med mer respekt, och ingen sa något.
Palm blev klubbordförande och det dröjde inte länge förrän kommunen fick upp sina ögon för henne. 1994 valdes hon in som ersättare i Linköpings kultur- och fritidsnämnd.
Mitten av 1990-talet var en turbulent tid, vilket fick Palm att engagera sig i politiken på riktigt.
– Det var en hård tid i Sverige. Lasermannen, Ny demokrati, knivmordet i Klippan. Det präglade mig mycket. Jag jobbade mycket med anti-rasism och det handlade om att göra saker. Ärligt talat blev det mer folkrörelsepolitiskt än partipolitiskt.
Folkrörelsen är något som Veronica Palms hjärta slår varmt för. Hon trycker på vikten av alla runt omkring de som står i strålkastarljuset i politiken.
– Jag är ett levande bevis på att man inte behöver vara bäst på att stå i talarstolen eller skriva motioner för att komma långt i politiken. Det är minst lika viktigt att det finns de som kan trycka plakat, bära bord, beställa t-shirts. Politik är inte bara det som syns. Sedan, med tiden kan man bli duktig på att tala, vilket också jag har blivit.
Mellan 1993 och 1999 var Veronica Palm ledamot i SSU:s förbundsstyrelse – yngst av alla.
– Jag blev jämställdhetsansvarig trots att jag var yngst. Det kanske visar på att man inte gav jämställdhetsfrågor så stor vikt då.
Under tiden blev dock frågan mer aktuell och efter hennes sista kongress valde föreningen att kalla sig feministisk.
Efter att ha bott i Linköping sedan gymnasiet valde Veronica Palm att 1999 flytta till Stockholm där hon blev ombudsman i Unga Örnar, en fristående organisation skapad av SSU som kämpar för jämlikhet och rättvisa.
Hennes tydliga vision och brinnande aktivism mot orättvisor gjorde att hon 2002 blev invald som riksdagsledamot i Stockholms kommuns valkrets. Därefter rullade de olika utskottsuppdragen på. Palm har hunnit med att vara bland annat riksdagsledamot för Socialdemokraterna mellan 2002 och 2015, samt ordförande för Stockholms socialdemokratiska partidistrikt mellan 2009 och 2016.
I dag är hennes syn på samhället hoppfull, men också fylld av saker som bekymrar henne.
– Trots att jag är en obotlig optimist finns det tusentals saker som jag är orolig för. För att kunna lösa problemen måste man koka ner dem och försöka hitta grunden till oron. Sverige är tyvärr ett land som håller på att klyvas. Land/stad, förort/innerstad, tjejer/killar ...
Enligt Palm är det när man inte synliggör problem som ett resultat av rädsla för att prata om baksidor av olika samhällsformer, som sexism och rasism frodas.
– Snuttig syn på samhället ger snuttiga lösningar. Det handlar inte bara om extrema åsikter, även om människor som inte förstår varandra. I och med att det är så uppdelat och att vi har våra åsiktskorridorer, ser på olika nyhet och lever i olika världar, är det svårt att få en gemensam bild av hur samhället ser ut. Stora och långsiktiga åtgärder är svårare, men behövs desto mer.
2015 valde Veronica Palm att lämna sitt riksdagsuppdrag, men är fortfarande medlem i Socialdemokraterna.
– Jag kände att jag hade blivit för bra på vad jag gjorde. Jag har inte tröttnat på politiken, men arbetet i riksdagen brann jag inte för längre – och det tycker jag väljarna är värda.
I stället är hon nu aktuell med sin bok "Systerskap" som kommer ut i vår. Under en tvåårsperiod har hon ägnat sig åt att formulera sina tankar, gått en del kurser och skrivit. Skrivandet har kommit att bli en viktig del av hennes liv
– Det är något annat med det skrivna ordet. När man talar kan man rätta sig själv, det går inte när man skriver. Naturligtvis är det läskigt, men det blir mer genomtänkt.
Efter så lång tid i maktens korridorer har Veronica Palm utan tvekan hunnit samlat på sig en hel del historier, var av en del kommer gå att ta del av i hennes nya bok.
– Boken är min verklighet.
"Systerskap" är en passande titel. Veronica Palm vill gärna se sig själv som ett slags storasyster till yngre tjejer och kvinnor. Hon anser att kvinnor måste gå samman och på så sätt bli starkare.
– Prata med varandra! Det är förvånansvärt hur mycket vi kan ge varandra. Vi ser samma saker, vi kan ge varandra idéer och vi är extremt bra på att stärka varandra. Men då måste man prata.