Stor åldersskillnad är inget hinder för vänskap. Huvudsaken är att kemin stämmer. Susann Sjöstedt och Frida Gårdmo i Sommen har blivit vänner tack vare dagliga samtal över häcken.
-- Jag är gammal nog att vara mamma till Frida, men det är snarare en fördel, säger Susanne. Jag har erfarenhet som jag kan dela med henne, samtidigt som hon har nytänkande som jag kan ta del av.
-- Det viktigaste är nog att vi är på samma våglängd, inflikar Frida. Allting behöver inte vara så ålderssegregerat.
Ingen av dem är infödd Sommenbo. Susanne bodde tidigare i Ödeshög och flyttade till Sommen för ett och ett halvt år sedan. Några månader senare flyttade norrländska Frida in i grannhuset. Kemin visade sig stämma direkt. Sakta men säkert lärde de känna varandra genom dagliga samtal över häcken som skiljer deras tomter åt. Det tog inte lång tid förrän de kom på att de hade flera gemensamma intressen och att de dessutom var ganska lika till sättet.
-- Ofta ger vi varandra smakråd när det gäller kläder och inredning. Vi är båda raka och ger ärliga svar -- det betyder jättemycket, säger Susanne. Det rör sig inte om någon sorts mor -- dotterrelation, utan vi är kompisar.
Susanne kom på idén att önska en tårta till sin granne och vän i samband med att Frida blev sjuk i våras. Hon hade en hektisk vecka framför sig. Förutom att hon fyllde år skulle hon på anställningsintervju för drömjobbet. Dessutom skulle hon på bal eftersom hon precis hade blivit färdig med sin kemiutbildning vid Linköpings universitet.
-- När jag började må dåligt, trodde jag först att det berodde på stress eftersom jag hade så mycket omkring mig. Till min sambo sa jag på skämt att jag kanske hade fått hjärnhinneinflammation.
Frida hade mer rätt än vad hon hade kunnat ana. Hon blev inlagd på sjukhus i ett par dygn och blev sedan sängliggande i en och en halv vecka innan hon långsamt började bli bättre. Till hennes stora besvikelse gick hon miste om både bal och anställningsintervju.
-- Det var synd, för det kändes som om jobbet var klippt och skuret för mig. Fast balen blir av i höst i stället, så det känns bra, säger hon.
Susanne berättar hur hon led med Frida när hon var sjuk och hur glad hon blev när hon fick se henne i trädgården igen första gången efter att hon insjuknat. Den tråkiga händelsen var något som fördjupade deras vänskap ytterligare.
-- Det är härligt att veta att det finns någon som verkligen bryr sig, säger Frida och skär en bit av vänskapstårtan innan hon fortsätter.
-- Någon som inte bara säger att den bryr sig, utan verkligen visar det.