– Då åker man till små orter. Där är folk trevliga! säger han.
Sten Rosenberg är född i Söderhamn och uppvuxen i Hässelby norr om Stockholm. För Hässelby har han också tävlat i friidrott, som 800-meterslöpare. I slutet av löparkarriären sprang han marathon och har bland annat sprungit New York marathon.
– Jag har sprungit på 2.30, säger han och är nöjd med det.
– De afrikanska löparna, som springer kring 2.03 tål smärta. Det måste vara förklaringen till varför de springer så snabbt, säger han. Eliud Kipchoge, Kenya, har nuvarande världsrekordet på 2.01, 40.
Alltnog, efter studenten skulle han ut i arbetslivet:
– Min mor var en ihärdig kvinna och hon såg en annons i DN om att Handelsbanken sökte aspiranter. Jag åkte in till biografen Rigoletto i Stockholm där jag fick göra ett test, berättar han. Det gick bra, och han antogs som aspirant för en tjänst på Handelsbankens kontor i hörnet Sturegatan-Karlavägen i fina kvarteret Östermalm.
Där blev han kvar, men inte tillräckligt länge för att fullt ut kunna avnjuta Handelsbankens vinstdelningssystem Oktogonen.
– En kollega som jobbat på banken fick sex miljoner kronor, skattade och klara, berättar han – men är inte nedslagen för att ha missat den chansen.
I stället för en bankkarriär utbildade han sig till idrottsinstruktör på Bosön och fick en tjänst som idrottskonsulent i Västerås. Idrottsintresset gjorde att han sedan utbildade sig till journalist – och direkt efter utbildningen anställdes han på Radiosporten i Norrköping. Därefter blev det många år som sportjournalist på SVT. Sex sommar-OS har han upplevt på plats, från Seoul 1988 till Peking 2008 och då har han huvudsakligen kommenterat friidrott, men också boxning.
– Jag efterträdde Bengt Grive som boxningskommentator vid EM i Aten 1990 och vid OS i Barcelona 1992.
På hemmafronten har det blivit mycket bandymatcher, en sport han gillar.
– Det var mycket bilåkning, exempelvis till Edsbyn och Sandviken. Då kom man hem på natten, säger han.
2007 var ett särskilt intensivt år:
– Då sände vi i 57 dagar i rad: Handboll, innebandy, basket och bandy. En fotograf var med vid alla 57 matcherna, minns han.
– En lördag hade jag kommenterat en basketmatch i Luleå, och på söndagen skulle jag kommentera Sandviken-Edsbyn i bandy. Det var snöstorm när jag åkte iväg i en hyrbil från Arlanda – och när jag klev in i tevehytten i Sandviken skulle matchen just börja...
– Efteråt tänker man: Varför gör jag så här?
Vid sidan av arbetet åtog han sig i början av 1990-talet sitt livs viktigaste uppdrag – som målsman för sina två systersöner som då var 2,5 och sex år. De blev föräldralösa när deras mamma – Stens syster – och pappa avled med kort mellanrum.
– Min syster dog knall och fall 1992. Hon var född 1960, säger Sten.
Att Sten, som ensamstående man, tog sig an att fostra sina systersöner under dessa omständigheter väckte stor uppmärksamhet.
– Jag var med i teve- och radioprogram. I tidningen Föräldrar & Barn skrev en tjej en väldigt bra artikel, säger han.
Många engagerade sig i saken, inte minst kvinnor. Men han mötte också något udda reaktioner:
– "En ensamstående karl kan ju inte klara av att ta hand om barn", säger han:
– På socialen talade de till mig som om jag var en alkoholist eller narkoman. Men det hade ju varit en fullständig katastrof om jag inte kunnat ta hand om barnen. En av dem är nu civilingenjör, den andra är sjuksköterska. De är 29 och 32 år nu och det har gått bra för dem!
Efter tsunamikatastrofen i Indiska oceanen 2004, när många barn blev föräldralösa, uppmärksammades Sten och hans systersöner på nytt.
– Då var jag och grabbarna med i TV4:s morgonsoffa, som ett gott exempel.
Nu närmar sig 70-årsdagen, men han tänker inte göra någon större affär av den. Men förmodligen kommer han i alla fall att ta ett fotografi, kanske på födelsedagstårtan?
– 2006 bestämde jag mig för att ta en bild varje dag, säger han. På så vis dokumenterar han tillvaron, från dag till dag. Några marathonlopp blir det inte nuförtiden. Men visst håller han sig i trim – och Trym:
– Jag promenerar nog två timmar varje dag med Trym, säger han. Trym är den livliga hunden av rasen Berner Sennen, som han bor ihop med.
– En väldigt bra vakthund! konstaterar Sten Rosenberg när Trym med höga skall som ljuder över nejden hälsar undertecknad välkommen.