Marie i en egenstickad kofta.
Med en vägg av tyger och utsikt över Glan har Marie Kling skapat sig en egen oas i ateljén i Ljusfors. Hon har ofta en pop up-butik i Gamla stan i Stockholm och hon har visat sina egenproducerade ullkappor på flera platser i världen. Men i Skärblacka är hon fortfarande lite av en doldis.
– I Japan vet folk vem jag är, men inte här i Skärblacka, konstaterar Marie.
Hon har arbetat med textil så länge hon kan minnas. Under uppväxten i Boxholm, hemma, i skolan och på fritiden. Men först för 13 år sedan sökte Marie i hemlighet en högskoleutbildning i formgivning.
– Jag var 47 år och jobbade med ekonomi men kände att jag ville lära mig mer. Jag letade efter ekonomiutbildningar när jag snubblade över slöjd-, hantverk- och formgivningsprogrammet på Linköpings universitet. Det kändes rätt och jag skickade in en ansökan men vågade inte säga något till min familj. Jag hade ingen aning om det skulle vara lätt eller svårt för mig att bli antagen.
När Marie fick besked om att hon kommit in på utbildningen berättade hon för familjen. De mottog beskedet med blandade reaktioner.
Hennes man stod som fallen från skyarna och trodde först att det tillfälliga infallet skulle gå över. När han märkte att antagningsbeskedet öppnade dörren till en ny värld för Marie, stöttade han henne fullt ut.
Marie Kling i sin ateljé i Ljusfors.
Maries äldsta dotter var först mindre glad över beskedet. Hon hade samma dag kommit in på civilingenjörsprogrammet på samma universitet.
Till skillnad från Marie hade hon länge planerat att gå där och var inte så sugen på att ha mamma där också. Men campus i Linköping visade sig vara tillräckligt stort för att de inte oväntat skulle stöta ihop med varandra.
Att Marie efter hand skulle inrikta sig på kappor, kan bero på djuren hemma på gården.
– Vi hade egna får vid den här tiden och jag arbetade redan en hel del med deras päls. Jag var nog redan inne på ytterkläder när jag började utbildningen, och under andra året gjorde jag min första kappa.
Maries kappor i en färgparad.
Kapporna från Kling kollektion har en distinkt stil. Snitten är tidlösa och kappornas italienska ylletyger kommer i en riklig färgskala. Även de omsorgsfullt valda knapparna används som ett designelement.
Efter utbildningen jobbade Marie deltid under en period, samtidigt som hon tackade ja till allt för att få igång sin verksamhet. Med tiden har hon dock lärt sig vilka tillställningar som är värt att lägga sin tid på.
Detaljer på en kappa.
– Eftersom jag är helt ensam i företaget blir det mycket arbete under exempelvis en julmarknad. Där jobbar jag ofta sent in på kvällarna och flera dagar i sträck. Då vill jag att arbetet skall ge något tillbaka, säger hon.
Men ensamarbetet är ett högst medvetet val från hennes sida, något som delvis har gjort att företaget hållit sig flytande under den pågående pandemin.
– Jag vill möta mina kunder själv, dels för kvalitén och för att kunden ska kunna göra justeringar, men även för att hålla kostnader nere. Att jag har min ateljé hemma, och att jag inte haft anställda, har nog räddat mig det senaste året när alla mässor och event som jag normalt brukar sälja på har varit inställda.
Symaskin med utsikt över gården.
Pandemin har gjort att hon även inspirerats till att arbeta mer lokalt.
– Under hösten bjöd jag in till en öppen ateljé där jag visade kapporna utomhus. Intresset var stort och planen är att göra det igen nu under våren, säger Marie Kling.