– Det känns lite vemodigt och konstigt. Jag har haft väldigt roligt och känt mig behövd.
Vi träffas på Idrottsparken i Skänninge. Det är en blåsig och kall dag och förutom några gäster i fiket är vi ensamma på platsen. På den ena sidan av klubbhuset sträcker fotbollsplanerna ut sig i höstsolen och på den andra ligger en friidrottsanläggning. Allt är fridfullt och tyst förutom ett och annat tåg som dundrar förbi strax intill.
Ulla började som kanslist för Skeninge IK år 1996 och har sedan dess varit föreningens ”spindel i nätet”. Hon förklarar att det, den centrala rollen till trots, många gånger varit just ett ensligt arbete.
– Under höst och vinter är det inte mycket liv och rörelse här, konstaterar hon.
Men nu lämnar hon snart arbetet bakom sig för gott. Den 12 september fyllde hon 65 år och hon håller just på att lämna över sina arbetsuppgifter till efterföljaren. Hon har haft ansvaret för ekonomin och det mesta annat som hör en idrottsförening till, så att lämna över är inte helt lätt.
– Vi tar det långsamt. Det är många saker att hålla ordning på.
Intresset för idrott och föreningsliv kom in tidigt i Ullas liv. Sina första sju år bodde hon i Roma på Gotland, där hennes föräldrar hade en gård.
– Där bodde också en tant som kom och hämtade mig och tog med mig på barngymnastik och det tyckte jag var hemskt roligt, minns hon.
Vid sju års ålder flyttade hon med resten av familjen, mamma, pappa och fyra syskon, till Norrköping. Hennes pappa hade skadat sig och arbetet på gården var för tungt. Efter flytten till fastlandet var han med och startade upp Trädgårdshallarna i Norrköping. Men i den nya hemstaden stannade familjen bara ett år innan de flyttade vidare till Kimstad och sedan vidare till Skänninge.
– Jag har bott här sen jag började högstadiet så det här är hemma.
Hennes föräldrar flyttade dock så småningom tillbaka till gården på Gotland, men vid det laget hade Ulla rotat sig i Östergötland.
Hon träffade sin man Lars och tillsammans fick de döttrarna Camilla, född 1974, och Carina, född 1976. När de var små började de på barngymnastik och det var på så sätt Ulla började som ledare i föreningen.
– Jag tyckte inte att ledarna de hade var tillräckligt bra, så jag tog över, säger hon med glimten i ögat.
År 1979 började hon därför som ledare för barngymnastiken, vilket hon fortsatte med i 25 år. Hon tycker att den tiden gett henne otroligt mycket, även om den också var väldigt intensiv. Arbetet som ledare skedde ideellt, efter att arbetsdagen var slut.
– Det var bara att åka hem och byta jobbväskan mot gympapåsen. Men det var riktigt roligt och jag tror nog att ett och annat barn kommer ihåg mig.
Ulla konstaterar att föreningslivet förändrats under de år hon varit verksam. Det har blivit färre utövare, men framför allt svårare att få tag på människor som vill ställa upp som ledare.
– Nu för tiden vill ju föräldrar ha egentid. De dumpar barnen på parkeringen och kommer gärna lite senare och hämtar, säger hon.
Hon vet inte riktigt vad som kan göras för att vända trenden, men hoppas och tror att idrottsföreningen även i fortsättningen kommer att ha en självklar roll på orten.
Vad hon själv ska sysselsätta sig med efter pensionen vet hon inte riktigt, men hon tycker att det ska bli skönt att få lägga lite mer tid på att rå om hemmet. Dessutom har hon barn och barnbarn i närheten som hon mer än gärna spenderar tid med.
Så behövd kommer hon säkerligen att vara även i fortsättningen.