Peder Söderström tar emot på sitt rum på helikopterflottiljen på Malmen. Snart ska han avtackas efter tre och ett halvt år som flottiljchef.
– Tiden går snabbt när man har roligt. Det har varit några spännande år med många insatser och utmaningar. Samtidigt som vi infört nya helikoptersystem har vi deltagit i ett antal, såväl nationella som internationella, insatser.
Medevac-helikoptrar i Afghanistan, helikoptrar ombord på marina enheter i EU-insatser mot pirater utanför Somalias kust, beredskaper för Nordic Battlegroup, underrättelseoperationen Örnen utanför Berga, brandbekämpning vid bland annat skogsbranden i Västmanland, sökandet efter saknade människor och stöd med transporter för polisens nationella insatsstyrka, är bara några exempel.
– Det är charmen med att jobba på helikopterflottiljen – vi är efterfrågade.
Han har också deltagit i ISAF-styrkan i Afghanistan som director of staff i den tyskledda staben som ansvarade för operationerna i den norra delen av Afghanistan.
Peder växte upp i Stockholm och efter fyraårigt tekniskt gymnasium blev det värnplikt som flygelev på Ljungbyhed. Flygintresset vaknade, Peder fick sina vingar 1988 och utbildningen slutade året efter då han flyttade till Jämtlands flygflottilj som Viggenpilot.
– En härlig tid på Frösön, säger Peder och får något drömmande i blicken.
Efter ett chefsprogram på Försvarshögskolan och vidare till Alabama, USA, samt ett par år på högkvarteret i Stockholm, började Peder se sig om efter ett nytt jobb. Valet föll på Malmen. På FMV (ToE) blev han provflygare på JAS Gripen 2004 och senare flygchef för T&E (test och evaluering).
Du har bott 13 år i Linköping. Det är ganska ovanligt för en officer?– Jag har nog valt jobb där min familj bor.
Nu har det gått några år efter uppdraget i Afghanistan. Hur var det?– För mig personligen var det väldigt lärorikt att jobba i en internationell stabsmiljö. Dessutom var det svårt att beordra piloter dit om jag bara satt hemma på mitt kontor. För mig var det viktigt att själv göra en insats för att förstå vad det innebar.
Men förberedelserna inför uppdraget i Afghanistan var jobbiga. Efter att Sverige köpt in helikoptrarna Black Hawk från USA skulle piloterna utbildas och vara färdiga att åka till Afghanistan på 100 veckor.
– Det är nog världsrekord i att anskaffa, utbilda och åka på en insats. Tre amerikaner var här och hjälpte oss, så mottot blev: Rör inte en skruv på helikoptrarna. Vi visste ju att de fungerade för amerikanarna.
Försvaret har fått en hel del kritik för att man vill ha en fredad zon, 4 mils radie, kring flygbaser. Inga vindkraftverk ska byggas. Varför?– Vi behöver övningsutrymme för våra helikoptrar och inte minst för eleverna på flygskolan. En ung och oerfaren pilot är beroende av utrymme och relativt bra väder för att kunna ta sig till och från flygplatsen under moln. Höga hinder som vindkraftverk påverkar och begränsar möjligheten att flyga vid lägre molnbaser.
Peder har haft en spikrak karriär inom det militära, men det finns också en annan sida av honom. Två somrar (2007 och 2011) har Peder deltagit i Ambulance Donation. En organisation som tar hand om begagnade ambulanser i Sverige, kör bilarna till deras nya hemländer och skänker dem till biståndsorganisationer – utan mellanhänder.
– Jag halkade nog in på ett bananskal. Det var en svåger som frågade mig. Rätt som det var så var vi på väg till Indien med ambulanser fyllda med sjukvårdsmaterial.
Resan blev dramatisk. I Pakistan fanns många osäkra klanområden och svenska UD avrådde svenskar att resa dit på grund av oroligheterna.
– Vi var tvungna att åka där olika stammar bestämde, på vägar som översvämmats av monsunregn och där stenblock när som helst kunde falla.
– Vi hade en pakistansk guide, mr Bilal Ahmad, som hjälpte oss. Han kunde ordna polis- och militäreskort, förhandla med tullare och var till en oerhörd hjälp.
När ambulanserna lämnades över till frivilligorganisationen Hope i Kalimpong (nordöstra hörnet av Indien) hade det gått 27 dagar sedan de lämnade Sverige.
– Du upplever mycket under en sådan här resa, såväl mentalt som fysiskt. Fattigdomen är så stor att vi nog inte fattar det i Sverige, men det är en fantastisk känsla att kunna hjälpa andra.
– I Kalimpong såg jag många barn som spelade fotboll. Deras boll var söndersparkad, men barnen skrattade – det stämmer till eftertanke.
När Peder nu slutar som chef på helikopterflottiljen väntar ett nytt jobb som förbandschef för Heavy Airlift Wing i Ungern, ett förband som ägs av tolv stater och används både för militära och civila ändamål.
– Holland använde Heavy Airlift Wing när de skulle transportera bistånd nyligen till Karibien efter stormen Irma.
Peder ska också lära sig flyga C 17 – ett mycket stort flygplan. Utbildningen sker i USA och när det blir dags så flyttar delar av familjen med till Ungern.
Men innan dess väntar en vecka i Karlsborg då Peder ska vara med i en flykt- och överlevnadskurs.
– Ett krav eftersom många av förbandets transporter går till oroliga delar i Afrika.
