Eva är en sann kulturmissionär

På 1990-talet studerade Eva Moberg konsthistoria i Uppsala och fick då frågan ”och vad blir du av det då?”

– Det här, säger Eva och slår ut med armarna där vi sitter i Skådebanans lokaler i Trädgårdsföreningen i Linköping.

– Vid 48 års ålder har alla bitar fallit på plats och vägen som lett mig hit känns begriplig.

Eva började sin tjänst i december och är stolt över att representera en organisation, vars uppdrag är att nå kulturovana grupper och väcka deras intresse.

– Det är verkligen urcoolt.

Skådebanan bildades år 1910 med syftet att locka arbetarklassen till teatern. I dag är målet större och omfattar inte bara teater, utan även andra konstformer som dans, måleri, film och litteratur.

Föreningen samarbetar bland annat med familjehem, SFI Komvux och ålderdomshem.

Region Östergötland har gett Skådebanan i uppdrag att sköta artistkontakterna i Kultur för äldre och Eva berättar att personal på äldreboenden berättat om hur de äldre inte enbart blivit glada för stunden när artister gästat dem, utan att exempelvis dementa personen blivit lugnare hela dagen.

– Det är jättehäftigt. Jag är övertygad om att kultur förbättrar hälsan.

– Det är goda möten och att få odla sina tankar. Jag är övertygad om att det utvecklar hjärnan och går att använda till allt. Det skapar till och med fred.

– Om vi lär oss att odla våra själar kommer vi att prata med varandra i stället för att bråka.

Att skapa goda kulturmöten ser Eva således som ett stort och viktigt uppdrag. Men hon är också medveten om att vissa kulturella sammanhang kan verka skrämmande för den ovane.

– Precis som jag kan känna mig helt vilse i exempelvis en bilverkstad. Då kan du behöva någon som tar dig i handen och precis så ska Skådebanan vara. Vi ska ta folk i handen.

Eva Moberg är född och uppvuxen i Norrköping. Hon kommer själv från ett hem där kultur av olika slag var en självklar del och hennes kreativa sida uppmuntrades.

– Däremot var kultur inget man jobbade med.

Evas föräldrar var bägge lärare och Eva har själv många år inom läraryrket bakom sig. Innan hon hoppade på sitt nya uppdrag arbetade hon som lärare på Komvux.Fritiden har hon dock till stor del ägnat åt kultur.

Ord har alltid varit viktiga för henne och hon är en publicerad poet.

– Jag är en skrivande människa som är intresserad av hur människor fungerar. Jag lyssnar hellre än jag pratar, säger hon.

För ungefär sju år sen upptäckte hon även teatern. Det började med att hon sökte en tjänst som innebar att hon skulle hjälpa elever på Film och Musikgymnasiet i Norrköping med en kortfilm. Det slutade med att hon spelade demon.

– Och tydligen var jag en bra demon, säger hon med ett skratt.

Den rollen ledde till en roll i uppsättningen av Emil i Lönneberga och därifrån till en rad olika roller inom såväl film som teater.

– Jag upptäckte en ny passion.

Hon blev ordförande för Kvartersteatern i Norrköping, vilket hon fortfarande är, och har under flera år balanserat mellan ett heltidsjobb i skolvärlden och teater på fritiden, vilket varit tufft.

– Bara för att det är väldigt roligt med teater innebär det ju inte att det inte är slitsamt.

Därför känns det extra bra att nu få ägna sig åt kultur på heltid. Och Eva har tagit sig an sin uppgift med liv och lust. Samtidigt som hon lär sig hur allt fungerar filar hon på ett flertal visioner för framtiden. Bland annat hoppas hon på en utökad kontakt med näringslivet.

– Vi har alla ökade krav på oss i samhället, inte minst i arbetslivet. Men ibland behöver vi stanna upp och reflektera. Kultur får människor att växa.