Vi sitter i köket hos Annelie i Öjebro. Svartån finns bara några hundra meter bort och kulturlandskapet med den gamla kvarnen ytterligare några hundra meter.
– Förstår du varför vi trivs i Öjebro, frågar Annelie. Hör du hur tyst det är?
Så har det inte alltid varit i det Alexanderssonska hemmet. Tre utflugna barn höll tidigare föräldrarna sysselsatta. Sönerna Linus och Hampus och dotter Emma var alla idrottsintresserade. Linus och Emma spelade fotboll i Mantorp och senare i Mjölby Södra. Lillebrorsan Hampus började med fotboll i Mjölby, men övergick senare till ishockey. Först i Mjölby, sedan i Nässjö och därefter i LHC super elit. I dag är han målvakt i Tranås AIF.
– Jag har aldrig räknat på hur många mil vi åkt med barnen till träningar och matcher. Men vi har säkert lagt 20 000– 25 000 kronor bara på bensinpengar under ett år.
Men Annelie menar att det inte bara varit för barnen som hon och Torbjörn blivit idrottsföräldrar.
– Vid cuper och träningsläger träffar du andra föräldrar. Vi har haft minst lika roligt som barnen. Har du varit på Gothia cup någon gång? Det är som en fest hela veckan.
Att det blev Öjebro för Annelie och maken Torbjörn var ganska väntat. Annelie växte upp i Skänninge och Torbjörn i Öjebro.
– Vi träffades på Skänninge marken, berättar Annelie. Jag tror att jag gick i nionde klass då. Det var 1983 och året därpå förlovade vi oss.
Giftermålet dröjde till 1989 i Herrberga kyrka. Men innan dess hade Annelie gått Vätternskolan i Motala och utbildat sig till undersköterska. Första jobbet var på Slomarp i Mjölby en sommar.
– Jag blev erbjuden att fortsätta, men samtidigt fanns det ett jobb på klädesaffären Hagenfeldt i Mjölby.
Annelie valde det sistnämnda – för intresserad av kläder har hon alltid varit.
– Jag har en walk in closet på övervåningen, säger hon och ser lite skyldig ut.
När Dressman köpte upp Hagenfeldt-butikerna i hela Sverige tog Annelie och en kollega ett stort steg. Först öppnade de affären Kaffe, men sedan köpte de loss verksamheten och döpte om den till Ofelia i Galleria Kvarnen i Mjölby och koncentrerade sig på damkläder.
– Vi drev affären i elva år. Det gav oss erfarenheter och jag hoppas att fler vågar att starta eget.
Men en trafikolycka med dödlig utgång i släkten ändrade allt.
– Det gav mig en tankeställare. Vi beslutade oss för att lägga ner affären.
Efter 22 år i handeln var det vården som lockade Annelie. När hon ringde US personalansvarige fick hon svaret att ”man kan inte hindra någon som vill tillbaka till vården” och snart jobbade Annelie på förlossningen på US. Efterhand har det blivit mycket nattjobb.
– Det är världens bästa jobb. Tänk dig att vara med när nya människor föds. Dessutom är det en sammanhållen grupp som jobbar natt.
På förlossningen har Annelie också fått arbeta med dottern Emma. Hon är i dag sjuksköterska på gyn.
– Där kommer mor och dotter Alexandersson, sade de på US.
Emma vill bli barnmorska, något som Annelie alltid drömt om att bli.
Men Annelies energi räcker också till Öjebroortens hembygdsförening. Hon är med i festkommittén och plockar fram föreningens aktivitetskalender. Där finns städning av kvarnbyn, midsommarfirande, slåtter vid Elkvarnen, friluftsgudstjänster, Öjebrodagen i augusti med loppmarknad, kaffeservering, konstutställning och grillning i Pinalyckan, Pinaspelen i boule, julfest och lucia, och året avslutas vid affären där brandbilsklockan klämtas och nyårsdikt läses.
I mycket av det här har Annelie ett finger med i spelet.
– Nattjobbet har gjort att jag måste begränsa mig lite.
Inför 50-årsdagen förbereder Annelie ett öppet hus med tårtkalas. Dagen efter bär det iväg med familjen till Thailand.
– Där börjar mitt nya liv. Vi i familjen har aldrig kunnat åka på långresor tillsammans på grund av idrottandet.
Nu blir det bara lillebror Hampus som stannar hemma – han har flera matcher med Tranås AIF på gång.
– Han får passa katterna och vattna blommorna. Men det kanske blir fler resor ...