Att hon blev musiker, till exempel, det låter som en händelse. Föräldrarna spelade och sjöng och storasyster Lena var musikalisk, så Gunnel började spela piano när hon var fem-sex år.
– Sedan gick jag Adolf Fredriks musikklasser, och där sjöng vi jämt.
När hon var tolv fick hon en liten kort karriär som skådespelare.
– Min bästis fick en roll i musikalen Oliver på Oscars med Jarl Kulle. Hon var också bara tolv och fick inte spela varje kväll, så jag fick hoppa in. Jag delade loge med balettflickorna och hade ett eget sångavsnitt.
– Men musikalen blev ett dundrande fiasko och lades ner efter tre veckor. Så gick det med den karriären...
Gunnel träffade en kille genom kompisar till syrran. Lasse var några år äldre och läste på konstfack.
– Vi ville flytta ihop, men jag gick på gymnasiet och var inte myndig. Pappa sa att vi bara fick bo ihop om vi gifte oss. Så det gjorde vi – ganska lättsinnigt – vi sa att vi kan ju alltid skilja oss.
Det är 52 år sedan nu och någon skilsmässa har det fortfarande inte blivit.
Unga fru Frisk visste inte riktigt vad hon skulle ägna sig åt. Hon hoppade av religionshistoriestudierna när den jättetjocka tyska läroboken dök upp.
– Jag kom in på pianolärarutbildningen på musikpedagogiska institutet, och blev pianolärare i kommunala musikskolan. Lasse var med och startade Blås & Knåda och drev presentbutik.
1981 gick familjens flyttlass till Kullegården mellan Hästholmen och Ödeshög. Gunnel blev musiklärare på Lysingsskolan, utbildade sig till klasslärare men jobbade samtidigt allt mer på musikskolan.
Att flytta till Ödeshög var ett bra beslut, konstaterar hon.
– Det var jätteroligt då och det är det fortfarande. Varje gång jag åker till bynn och handlar träffar jag någon att prata med. Så var det aldrig i Stockholm.
I början jobbade också Lasse som lärare (i bild) och så drev familjen butik och kafé intill hans verkstad på Kullegården.
– Vi lärde känna många människor, säger Gunnel. Jag hade ju alla elever på högstadiet i många år. Under ett par år gjorde jag olika musikaler med alla andraklassare i hela kommunen, i Boet, Rök, Västra Tollstad och Trehörna. De fick önska vad de ville göra och jag skrev texter och låtar. Oj, vad jag jobbade.
Hon hade pianoelever, undervisade i sång och ledde körer. Tonåringarna som kallade sig ”Gunnels Girls” sjunger fortfarande, 30 år senare.
Samtidigt var Gunnel småbarnsmamma, hon var politiskt engagerad för Miljöpartiet en kort tid, i Amnesty och i Röda korset.
I mitten av 1980-talet drogs Alvastra krönikespel igång, och det blev många hundra föreställningar genom åren. Gunnel Bergström skrev storyn, Gillis Nyström skrev sångtexter och Gunnel Frisk skrev all musik som ingår i spelet.
Hon har komponerat en hel del musik.
– Inte särskilt mycket, protesterar hon. Jag har tonsatt en del texter av poeten Jonas Modig. Några av Hagdahls recept, ”Hur man tillreder tuppkam”. Jag skrev ”Kantaten om tiden” tillsammans med Göran Sarring inför Ombergsfestivalen. En sång till dottern Annas bröllop.
Ingenting finns inspelat, säger hon.
Nästa musikaliska uppdrag inleddes i revygruppen ”Grävlingarna”.
– De första 15 åren skrev vi allt material själva, jag skrev all musik och gjorde arrangemang till en hel orkester. Sedan övergick vi från revy till teater och skrev inte längre materialet själva.
Och så blev det en ny skådespelarkarriär.
– Numera står jag på scen själv! säger hon mycket förnöjt. Jag kan spela vamp eller förvirrad kärring, det är buskul! Det är roligt med utveckling.
