Magnus Fredriksson hittar ofta gömda detaljer i Ödeshögs stadsmiljö. "Många glömmer att titta upp, de tittar bara ner och fortsätter gå. Det finns massor av fina byggnader och detaljer i Ödeshög, som folk missar."
– Jag har i stort sett alltid med mig kameran. Jag kan ju glömma den ibland men då känns det inte bra.
Ödeshögsbon Magnus Fredriksson är uppvuxen mellan Heda och Alvastra, på Lilla Broby gård. Som ung hjälpte han till på gården och som 16-åring började han på Husqvarnas motorcykelfabrik i Ödeshög. Magnus vurmar för landsbygden och ser tillbaka på sin uppväxt.
Ödeshögsbon Magnus Fredriksson är uppvuxen mellan Heda och Alvastra, på Lilla Broby gård. Som ung hjälpte han till på gården och som 16-åring började han på Husqvarnas motorcykelfabrik i Ödeshög. Magnus vurmar för landsbygden och ser tillbaka på sin uppväxt.
– Det var en ynnest att få växa upp på en bondgård och alltid få vara hemma med mamma och pappa. Vi hade alla sorters djur, när vi var små brukade vi få varsin anka på våren, men på hösten var de så ilskna. De slaktades till jul och skickades till släktingar i Stockholm.
Magnus ser tillbaka på sina ungdomsår.
– Macken i Hästholmen var en riktig samlingspunkt. Lite som Hästholmens enda fritidsgård. Man satt och "drällde" och spelade kort inne på macken, man var "mackadrällare".
Magnus ser tillbaka på sina ungdomsår, här är en av platserna som låg honom varmt om hjärtat. "Macken i Hästholmen var en riktig samlingspunkt. Lite som Hästholmens enda fritidsgård. Man satt och 'drällde' och spelade kort inne på macken, man var "mackadrällare", säger Magnus Fredriksson.
Magnus Fredriksson har alltid tyckt om gamla hus och har även renoverat ett gammalt torp. "Jag tycker det är viktigt att fotografera när det finns en risk att något ska försvinna eller rivas". På bilden syns ett nu rivet hus i Häggestad.
Det är mycket dialektala ord?
– Ja, det är det här. Mitt första jobb var ju "speträv" på sågen. Spet är de pinnarna som läggs mellan plankor efter att de sågats upp.
Magnus kände en viss press att ta över familjegården som var hans farfars mammas föräldrahem.
Till våren planerar Magnus Fredriksson att kanske göra en officiell digital fotobok med sina bilder. "Ofta frågar människor om de får använda mina bilder, det är kul".
Magnus Fredriksson har ungefär 120 000 redigerade bilder i sin bildbank. "Man slänger ju mycket också".
– Jag bodde kvar hemma och hjälpte till, men hade aldrig något intresse för gården. Sedan tog min syster och svåger över och jag kunde röra på mig.
Magnus flyttade till Borensberg och började på Saab i Linköping, 2010 blev han sjuk och kunde inte jobba.
– Jag blev sjukpensionär 2014 och köpte då min första digitala systemkamera, innan hade jag en enklare digitalkamera.
Magnus fotointresse för föddes redan i 20-årsåldern då han köpte sin första kamera.
– Intresset kom från farfar, han hade en gammal "Bell" med glasplåtar. Han fotade gamla byggnader, miljöer, personer i fina gamla kläder och arbetare i slitna arbetskläder.
Magnus Fredriksson berättar att människor hör av sig när det händer något i samhället, exempelvis att ett hus ska rivas. De vill att han ska komma och dokumentera. På bilden syns ett nu rivet hus i Häggestad.
"Jag tycker om bygden och naturen här, sedan är jag mycket intresserad av historia. Jag skriver en historisk roman som handlar om en fiskedräng, händelser kring Alvastra och schismer mellan bönderna och munkarna i klostret. Jag jobbar väldigt mycket med det just nu", berättar Magnus Fredriksson.
Magnus har liknande intresse av gamla hus och det dokumentära.
– Jag tycker det är viktigt att fotografera när det finns en risk att något ska försvinna eller rivas. Jag tycker det är charmigt med gamla hus, det är tråkigt att så många har rivits i Ödeshög.
2010 blev Magnus sjuk och kunde inte jobba. "Jag blev sjukpensionär 2014 och köpte då min första digitala systemkamera, innan hade jag en enklare digitalkamera".
Vad är roligast att fotografera?
– Skeenden, vi är ju konstant på väg någonstans. Jag tittar mycket runt omkring när jag kör. Bönder har ju en sjuka, de tittar mer på åkrarna än vägen. Det sitter nog i generna på något vis, skrattar Magnus.
Varför fotograferar du?
– Ett foto säger ju så mycket. Med en bild dyker minnen upp, det är som en turbo för hjärnan. Människor börjar prata runt en bild och man får igång en diskussion. Folk är inte bara likgiltiga, det tycker jag är viktigt.
Magnus gillar att dela med sig av foton till personer som inte kan komma ut och några bilder smyckar en vägg på äldreboendet i Ödeshög.
– Jag fick ett forum på sociala medier, en kompis tipsade om Facebook. Jag lade kanske ut lite för många bilder i början, 600 på en gång. Folk drunknade i mina foton, nu har jag dragit ner lite på det.
Finns det någon bild du är extra nöjd med?
– Ja, när Vättern ligger riktigt spegelblank och Omberg syns bakom. Jag försöker få med en känsla i en bild. "Här är det ruggigt väder" eller "Här är det riktigt gött". Det blir lite liv i bilden.
Magnus Fredriksson tycker det är viktigt med känslan i bilden, som när Vättern ligger spegelblank och Omberg syns i bakgrunden.
Vad händer i vår?
– Jag ska kanske satsa på en digital fotobok över bygden. Ofta frågar människor om de får använda mina bilder, det är kul.
Magnus skriver också en historisk roman.
– Den handlar om en fiskedräng, händelser kring Alvastra och schismer mellan bönderna samt munkarna i klostret. Jag jobbar mycket med det just nu.
"Det är spännande att ge sig på lite svårare motiv, det kul att fånga någon ovanlig fågel, någon älg eller vildsvin. En älg behöver ha lite avstånd så man ser hur vackra de är. Härom veckan fotograferade jag norrskenet, det var fint", säger Magnus Fredriksson.