Roland Fransson med sin lägerfilt där alla scoutmärken är fastsydda. "Till lägerbålen har man ju en filt så det var passande, tycker jag. Egentligen ska man bara ha märken på dräkten ett år, så är regeln."
– Jag har varit ganska stadig i Ödeshög, med boende, arbete på banken och scouterna. Om jag påbörjar någonting så fortsätter jag med det.
Han har varit scoutledare samt banktjänsteman och driver nu en familjejuridikbyrå samt en revisionsbyrå.
– En pastor tyckte jag skulle bli scoutledare när jag var 16 år, sedan har det blivit 64 år.
Han har vigt många år till missionsscouterna i Ödeshög med bland annat läger och regionsuppdrag.
Hur många scouter har du haft genom åren?
– Det vet jag inte, det är många. I något sammanhang var det fyra generationer med samtidigt.
Scouterna har ofta en kyrklig förankring, men deltagaren behöver inte tillhöra en församling.
– Jag gick i söndagsskola när jag var liten och gick med i Ödeshögs missionsförsamling först när jag blev scoutledare.
Roland belyser att det finns en problematik med ledarbrist och nedlagda kårer som följd.
– Det är så tragiskt och ledsamt. Jag tror att många ledare är äldre och de yngre vill inte ta den arbetsbördan.
Det har blivit många spännande möten inom scouterna genom åren. "Många har sagt så värdefulla saker. Mycket bättre än en pastor eller präst, barn är så rakt på sak."
Roland gick fyra år i skolan i Ödeshög och därefter i Vadstena.
– Jag fick åka tåg till Vadstena, det tog en timme. Jag var nio år och fick först cykla tre kilometer till järnvägsstationen.
Efter sina skolår började han som praktikant på banken i Ödeshög.
– Jag räknade ettöringar och tvåöringar. Avräknade på bokföringskort vad människor tog ut och satte in. En kille skulle senare in i lumpen, så jag fick hans tjänst.
Roland Fransson har en hel del inredning från banken i sitt hem. "Det var auktion när banken skulle slänga ut sina möbler. Jag tycker det är praktiskt". På bordet finns skrivare att skriva kuvert med, räknemaskin, brevvåg, stämplar, tejp och hålslag.
"Här är min frimärkssamling. Jag köper dem ostämplade på auktion, sedan använder jag dem och frankerar med", säger Roland Fransson.
Strax innan han avslutade sina 43 år på banken fick Roland en stroke som förändrade hans livssituation en del.
– Det var ett under att det gick som det gick.
Hur har det påverkat dig?
– Jag fick flytta från mitt hus i Öninge till en lägenhet inne i Ödeshög. Det kändes jobbigt. Efter ett halvår började arbetsträning på banken tills jag kom upp till 100 procent igen. Sedan gick jag i pension vid 61 år. Jag var trött i flera år.
Han startade då sin familjejuridikbyrå.
– Det finns alltid människor som behöver hjälp. Man känner sig alltid som en liten klok gubbe. Människor frågar om allt mellan himmel och jord.
Roland har även ett stort intresse för resor och har besökt 62 länder.
– Första resan var 1978 till Israel och Jordanien. I Israel var jag i Jerusalem, Nasaret och Betlehem. Israel hänger mycket ihop med berättelser från bibeln, där möts u-land, i-land och alla religioner. Det finns mycket att titta på.
Ett foto på väggen från en av sina Rolands resor. "Det är 90 grader i vattnet, så vi kokar ägg. Det är ett vulkanområde i Kenya."
Sedan 2005 är Roland Fransson med i Kamratstödsföreningen. "Jag kom in på ett bananskal. Vi hjälper de som har missbrukarbekymmer eller psykiska problem."
"Jag har varit på många udda ställen, som Galapagosöarna. Den färgprakten och värmen. Det var intressant, djuren var inte rädda för människor", säger Roland Fransson.
Under 1980-talet satt Roland med i kommunfullmäktige och ser tillbaka på ett av uppdragen.
– Vi skulle puffa igång olika kommundelar i Ödeshög. Det var en person från varje parti, vi hade träffar och försökte ge impulser. Vi tog upp olika saker man kunde göra, som aktiviteter och skapa byalag.
Var kommer ditt driv ifrån?
– Jag har en kristen bekännelse som jag vill förmedla. Människor är väldigt olika, alla har olika behov och funderingar. Det är viktigt att tänka på.
Finns det något extra starkt du varit med om?
– När jag låg på lasarettet efter min stroke var det en kille som ringde varje dag. Han sa inte jättemycket, men det betydde mycket för mig. Det är något jag har tagit fasta på nu.
Han ringer några samtal varje dag och pratar lite.
– Jag tycker människor är dåliga på att ringa, ofta säger man "jag tänkte ringa till dig, men det blev inte av".
Den 14 september fyllde Roland 80 år.
Hur firade du födelsedagen?
– Jag hade öppet hus i lördags och det kom 100 personer. Det var mycket trevligt.