Centralt i Krokek ligger en röd villa med vita knutar, byggd 1928. När den byggdes var det gott om betesmark runt omkring men med årens lopp har många nya hus tillkommit i området. Huset byggdes till på 50-talet och har genomgått ett flertal större renoveringar, men när Maria Nilsson och Valy Cosa köpte huset 1 december 2015 var det knappt möjligt att bo där.
– Det var väldigt slitet och luktade illa i huset, så vi behövde riva ut alla väggar och golv innan det var möjligt att flytta in, berättar Maria Nilsson.
Hon är ursprungligen från Simonstorp men har bott 34 år i centrala Norrköping. Att köpa en villa och flytta ut på landet var ett modigt beslut, speciellt eftersom huset de köpt hade mycket stora renoveringsbehov. Fyra år senare har de kommit halvvägs med renoveringen.
– Nu är det en skön känsla att komma hem, det är så tyst och lugnt här och ett väldigt vackert ljus, säger hon.
Annat var det de första månaderna i huset. Sambon Valy Cosa, som är snickare med egen firma, tog ledigt från jobbet i tre månader för att riva väggar, golv och tak. Huset hade sjunkit i mitten och behövde rätas upp och lyftas till rätta. För att det skulle vara möjligt behövde innertaket tas bort och i gamla hus var det vanligt att isolera med sågspån.
– Det bara forsade ut när vi rev taket, det såg ut som en stor sandlåda i vardagsrummet, skrattar Angelica Nilsson, en av döttrarna som är på besök.
– Ja, man hade sågspån precis överallt, fast vi hade skyddskläder, fyller den andra dottern Nathalie Sundberg i.
Döttrarna med respektive har hjälpt till med renoveringen. I början var det mycket som behövde göras och månaderna gick fort. Efter tre månader flyttade Valy och Maria in, trots att renoveringen var långtifrån klar.
– Jag diskade i badkaret, hade porslinet i en låda och spisen stod mitt på golvet, säger Maria.
Tvekade ni aldrig inför ett så här stort projekt?
– Nej, jag har aldrig varit rädd för att jobba, mentalt är jag fortfarande ung och stark men nu, efter fyra års renoverande, har jag insett att jag fortfarande kan göra grejer, men inte lika snabbt, säger Valy med ett leende.
– När vi köpte huset trodde vi att vi skulle vara klara om fem år, men vi är knappt halvvägs. Det är fortfarande mycket vi vill göra, säger Maria.
Under tiden som arbetet fortskridit har grannar och boende i Krokek stannat till och varit nyfikna på vad som händer.
– Många har nog varit oroliga över att vi skulle riva huset, men det var aldrig vår tanke, tvärtom. Vi vill bevara så mycket som möjligt av det gamla, säger Maria.
Har det varit några överraskningar när ni renoverat?
– Nej, egentligen inte. Vi hade hoppats att det skulle finnas mer originaldetaljer kvar under när man öppnade väggar och golv, men det gjorde tyvärr inte det. I stället har vi försökt hitta detaljer i gammal stil, säger Valy.
De beskriver sig inte som några byggnadsvårdare i strikt bemärkelse, utan vill hitta en stil som de tycker passar till ett 20-talshus. Valy har till exempel snickrat egna fönsterbrädor och fräst dekor till Ikeas stommar i badrummet, för att få en stil som passar in.
– Det tar väldigt mycket tid att leta efter tidstypiska detaljer. Vi ville hitta exakt rätt profil på en list i trappen och kontaktade ett snickeri, men de kunde inte göra enligt de mått vi hade. Ibland får man ge upp och ta något som liknar det man söker, säger Maria.