Spårvagnschauffören Janice Smedberg är van att gå upp tidigt för att vara startklar när första spårvagnen rullar ut på morgonen.
Janice Smedberg är kvinna nummer fyra i vår sommarserie När Norrköping vaknar. Jobbet innebär att hon kliver upp redan klockan 03.00 om hon ska hinna komma i tid för att "spaka ut" spårvagnen från stallarna vid vagnhallen innan första morgonturen rullar i väg 04.17.
– Jobbet är ganska ensamt. Jag kör mitt eget lilla "race", lyssnar på radion och håller koll på dels vad som händer i spårvagnen, dels på trafiken utanför. Ibland äter jag en smörgås vid vändhållsplatsen eller också väntar jag tills jag kommer till rastlokalen vid Söder Tull.
Janice Smedberg på väg för att hämta spårvagnen.
Trots krävande arbetsdagar, som längst över tio timmar, och jobb två helger av fyra trivs hon med arbetskamrater och vardagslunken.
– Tanken har slagit mig att gå vidare i företaget till drift, schema och personal men hittills har jag blivit kvar. Jag hinner säkert dit också.
Jobbsnack. Janice får en pratstund med kollegan Elias.
Hon berättar om ett periodvis utsatt serviceyrke. Trots tjänsteåren känns lönehelger och större jippon i stan fortfarande som en prövning. Tidiga lördag- och söndagmornar är det inte ovanligt att stöta på sovande passagerare som inte alltid uppskattar att bli väckta. Men erfarenheterna har gett henne ett lugn och en trygghet. Samtidigt betonar hon att man inte kan ta åt sig av allt som sägs på jobbet.
"Jobbet kräver att du har lite skinn på näsan", säger Janice Smedberg.
– Jag har inga problem att säga till passagerare som missköter sig, men jag väljer striderna numera. Du orkar inte vara polis jämt. Bråk och plankare får väktarna ta. Men ungar som springer runt eller tonåringar som hänger i ledstängerna i taket säger jag åt. Det är säkerhetsfrågor. Skulle jag bromsa kraftigt finns det risk att människor gör sig illa om de ramlar, berättar Janice Smedberg.
Janices hjälpmedel för information och säkerhet.
Hon är också noga med att kolla vad passagerarna tar med sig på spårvagnen. Uppfinningsrikedomen är stor och behoven varierar.
– Ihopfällbara sparkcyklar stör mig inte. Men kundvagnar, last– och rullpallar och påhängsvagnar till cyklar gör det. De får inte åka med av säkerhetsskäl. Folk brukar lyssna på mig även om jag kanske inte har någon riktig "myndighetsstämma", säger hon och skrattar.
Sommarmorgon. Janice Smedberg rullar sakta fram på Trozelligatan mot Broocmans plan och Söder Tull.
Hur upplever ni yrkeschaufförer gatuarbetena i Norrköping?
– Stressande. Det är trångt och mycket folk att ta hänsyn till. Speciellt vid Söder Tull. Det blir problem när många fordon samlas på liten yta och resenärerna rusar emellan för att hinna byta, säger hon.
Alla bussar och spårvagnar är försedda med alkolås.