Genom en spegel nere vid fötterna har Rolf kontroll över vattennivån i bilen.
För fyra år sedan beställde Rolf Johansson ett kit från England för att bygga sig en egen ångbil.
– Jag har varit medlem i Norrköpings veteranbilsklubb sedan 1973. Vi var iväg för några år sedan och tittade på rallyt London–Brighton där 350 fordon startade. De nyaste var från 1904, säger han.
I det klassiska engelska bilrallyt framfördes flera ångbilar. De väckte Rolfs intresse.
– Sedan kom ett unikt tillfälle att köpa en byggsats från en engelsk firma. De skulle ta fram 35 ångbilar och vi var tre svenskar som slog till.
Bilen som Rolf Johansson byggt är en kopia av en Lokomobile Steamer av årsmodell 1898.
Även om bilen har köpts som ett kit är det mycket som måste tillverkas på egen hand. Allt som är i mässing, vilket är en hel del, har Rolf och en kompis gjort för hand.
– Kalle, en av dem som också köpte ett ångbilskit, har köpt en smältugn. Vi har sedan tillsammans gjutit många detaljer till bilarna, som märkesskylten i fronten och fotstegen med Lokomobile-logotypen på.
Insteget till bilen har Rolf gjutit i mässing.
I fronten sitter ångvisslor i skinande mässing. När Rolf Johansson släpper lite på ångtrycket låter det som om ett järnvägslok är på väg att lämna stationen.
– Alla dessa har jag svarvat själv, säger han med stolthet i rösten.
Bilen är registrerad som ett så kallat egenbyggt fordon och är godkänd för att köras ute på vägarna.
Rolf har precis startat upp ångbilen för en provkörning i kvarteren.
Fyra år har det tagit att färdigställa bilen. Åtskilliga timmar har han lagt i garaget hemma på tomten.
– Men mycket av byggtiden beror på leveranstiderna. Man får inte hela bilen på en gång, utan det kommer delar löpande hela tiden.
För att visa hur bra den går på vägen startar Rolf Johansson upp dieselvärmaren för att värma upp vattnet i ångpannan. På sju–åtta minuter var trycket uppe och vi kan rulla ut på gatorna.
Många vänder sig om och undrar var det är som kommer på gatan.
Många vänder sig om och verkar undra vad som rullar fram i en dimma av vattenånga.
– Man ser hela tiden folk som trär ut mobilkamerorna från bilarna för att fota när jag är ute och kör. Många ställer frågor när jag stannar.
Med full tank, det vill säga 45 liter vanligt vatten, kan Rolf Johansson köra omkring två mil innan det är dags för påfyllning.
Men varifrån kommer intresset för veteranbilar?
– Det ligger i släkten, många håller på med veteranbilar, så jag hängde på där automatiskt.
Han berättar att mycket av nöjet med att hålla på med just veteranfordon är att klura ut lösningar och att hitta de delar man söker.
– Men just att hitta delar ha blivit lite lättare nu, med internet.
På den ångbilsbyggsats han köpte från England fanns ingen ratt. På den tiden styrde man med en spak, vilket inte godkändes av svenska myndigheter.
– För att kunna registrera den krävdes att den hade ratt, så där fick jag klura ut en lösning.
Här är kärnan i bygget, en ångmotor som ger dryga tre hästkrafter.
Även bromsar, belysning och säkerhetsbälten var tvunget att uppgraderas för att få bilen besiktigad. Att bygga och meka med ångbil har sina sidor. Rolf Johansson kavlar upp en skjortärm och visar en av de sämre – stora brännmärken.
– Ångan är 200 grader varm och det är lätt att bränna sig om man inte är försiktig.
Blir man någonsin klar med en sådan här bil?
– Det finns väl alltid något att göra. Nu håller jag på och svarvar en ny ratt som ska vara av trä i stället för den som sitter på nu, som är i bakelit. Sedan ska jag montera en paraplyhållare i flätad korg på ena sidan. Kan vara bra att ha när bilen saknar tak.
Nu ser Rolf fram mot en sommar utan covid-19, så att han kan ta sin ångbil och visa upp den på träffar runt om i landet.
Otroligt vackra lampor sitter runt om på hela den nybyggda ångbilen.