Fredrik Lundberg lossar repen från bryggan, tar med van hand greppet om rodret och styr den gamla klassiska Enderleinjollen, som pappa Lars Erik Lundberg köpte redan 1955, ritad av den kände båtkonstruktören Olle Enderlein från Norrköping, mot Beckmansviken i Arkösund. Med sundet, svenska flaggan och familjens sommarö i blickfånget tar vi så bilden, som sätter punkt för intervjun med industri- och finansmannen inför hans 70-årsdag den 5 augusti.
– När vi började spendera somrarna här i mitten av 1950-talet låg det fem bojar i Beckmansviken - varav pappa hade en. Det är skillnad nu. Fler och fler människor hittar hit och lägger ner både mer tid och pengar för ett liv i den vackra naturen och skärgården, som är unik på sitt sätt, säger Fredrik Lundberg.
Under 65 av 70 somrar har Fredrik Lundberg återvänt till ön, som är - och har så varit - familjens privata mötesplats genom generationer.
– Jag brukar alltid ta ett morgonbad när vi är här. Det är uppiggande. Förr i tiden tog jag alltid, oavsett temperatur, det första badet den 1 maj, men det är inte så längre. Det kan vara väldigt kallt den 1 maj.
Var går smärtgränsen?
– Runt 13-14 grader.
Vi dricker kaffe på bryggan och tittar ut över sundet, som skiljer Hästö från Arkösund och fastlandet.
– Jag går gärna ner hit och lyssnar på Sommar i P1 och följer båtarna där ute, när jag har tid och möjlighet.
Får vi höra dig sommarprata någon gång?
– Jag har fått frågan flera gånger – så sent som i år, men jag har alltid tackat nej. Jag har inte tid och vill heller inte vara så privat, som det krävs av dig i programmet.
Kan du skilja på privatpersonen och yrkesmänniskan Fredrik Lundberg, när du går i land här?
– Hästö är en naturlig del av mitt liv så jag ställer inte om mitt liv. Jag kan inte det. Mitt liv styrs inte av en klocka eller kalender. Jag har en massa uppdrag, som finns var jag än är och vad jag än gör. Mitt privat- och arbetsliv är ett.
Tittar du tillbaka på ditt liv, när du närmar dig en jubileumsdag?
– Ja, jag kan fundera över det. Vad gick bra? Vad gick inte bra? Att titta tillbaka är ett viktigt led i att bygga erfarenhet och kunskap - såväl för min egen del som för andra.
Fredrik Lundberg växte upp på Gamla Övägen 7 B och gick i tolv år i "promenadskolorna" (Kristinaskolan, Läroverket och Ebersteinska). Han spelade fotboll och ishockey på Getängen och stod öga mot öga i en slalomduell med självaste Per "Plura" Jonsson (Eldkvarn) i Yxbacken.
– Det var i DM eller Kalle Anka Cup. Jag minns inte riktigt, men vi kämpade i alla fall om segern. Han slog mig. Jag kom tvåa.
Det var också i unga år han upptäckte IFK Norrköping.
– Jag gick alltid på Idrottsparken och såg barndomsidolerna "Bajdoff" Johansson och "Zamora" Nyholm. Det var profiler man såg upp till. Jag följer laget med stort intresse och blir alltid på lite bättre humör, när vi vinner. Så är det.
Fredrik Lundberg bestämde sig tidigt för att gå i sin fars fotspår.
– Jag växte upp i ett företagarhem, som präglade min uppväxt. Vi pratade mycket om pappas jobb hemma. Jag följde också med honom ganska många gånger på resor till olika platser i Sverige, där han hade olika projekt. Jag visste vilken väg jag skulle gå i livet, säger Fredrik.
Det var därför han under sju år i Stockholm (mellan 1970 och 1977) hann utbilda sig till civilingenjör på KTH (Kungliga tekniska högskolan), göra värnplikten och läsa in den treåriga utbildningen till civilekonom på Handels på två år. Han var redo för en framtid i sin pappas företag, när han flyttade hem till Norrköping med sin blivande fru Anne-Marie, som han hade träffat genom curlingen i Stockholm.
Just curlingen var en betydande och viktig del för Fredrik Lundberg under många år.
– Min pappa Lars Erik och mamma Karin spelade. Det var så det började. Vi höll till på Idrottsparken. Jag satte ihop ett eget juniorlag, som inte var särskilt framgångsrikt i början, men vi blev bättre.
Han ledde sitt lag till JSM-guld 1970 före flytten till Stockholm, där framgångarna fortsatte.
– Jag satte ihop ett nytt lag i Stockholm, vann JSM två år i rad och fick åka till Toronto, Kanada på våren 1972 för inofficiella JVM. Många tittade lite snett på oss, när vi kom dit och vann hela turneringen.
Han spelade några år till vid hemkomsten till Norrköping och vann elitserien 1980, men sedan fick det vara nog.
– Jag skulle bli vd och familjen växte. Det fanns helt enkelt inte tid för curling.
Det har gått 40 år i år från dagen Lars Erik Lundberg klev åt sidan och lämnade över företaget, som på den tiden var ett bygg- och fastighetsbolag.
– Jag minns det väl. Det var ju inte så att han bara gick ut genom dörren en dag och så såg jag honom aldrig mer. Han fanns kvar på kontoret i många år, men han lät mig ta ansvaret fullt ut direkt.
Idag är fastigheter 25-30 procent av koncernen Lundbergs totala portfölj genom det helägda Fastighets AB L E Lundberg och Hufvudstaden. Resten av verksamheten finns i Holmen, Industrivärden, Indutrade, Husqvarna, Handelsbanken, Sandvik och Skanska.
– Vi är ett investeringsbolag, där vi jobbar långsiktigt – som aktiva ägare – med ett antal börsnoterade företag. Vi kan verksamheterna mycket väl och förstår att saker inte händer över en natt. Ibland går det upp. Ibland går det ner. Vi hoppar inte av bara för att en aktie sjunker under en period.
Lundbergs är ett av Stockholmsbörsens största och mest inflytelserika ägarbolag med ett börsvärde på cirka 150 miljarder kronor.
Hade du de här planerna för 40 år sedan?
– Jag hade vissa tankar på att gå i den här riktningen, men jag visste förstås inte var vi skulle vara idag. Lundbergs blir aldrig färdigt. Vår ambition är att fortsätta växa. Jag kan känna en viss stolthet över den resa vi gjort tillsammans. Det är ingen enmansshow. Många har gjort mycket bra genom åren för att ta oss dit vi är nu.
Idag ser han döttrarna Louise Lindh och Katarina Martinson gå i hans fotspår.
– Jag är glad och stolt över det. De gör det bra bägge två. De har växt in i sina roller och avlastar mig.
Framtiden?
– Jag har två stora intressen i livet. Det är familjen och mitt arbete, som jag tänker fortsätta med. Så länge jag får vara frisk och så länge min omgivning vill att jag ska vara med så kommer jag jobba... Jag har inte tänkt upphöra med det. Drivkraften glöder i mig fortfarande. Jag stänger aldrig av. Det är min livsstil, säger Fredrik Lundberg.