LÄS MER: Vännen Roland Engdahl fyller också jämt
Flera faktorer ligger bakom den position Ehrling har i det lokala musiklivet. Att han tidigt lärde sig läsa noter var viktigt. Ovärderliga var också kontakterna han fick då Max Rogers orkester var husband i ”Café Norrköping”.
Men vi får inte glömma bort ordningssinnet. Ehrling Fredriksson har koll på allt, och i ”allt” ingår det mesta; människor, tider, saker. Och apropå saker:
– Du får inte bli chockad nu, säger Ehrling när vi går in i hans trappuppgång på Albrektsvägen.
Han vill förbereda mig på att hemmet är rätt fullt med grejer. Redan när vi kommer in i hallen är det uppenbart att han inte överdriver.
Den är inte stor men Ehrling har ändå lyckats pryda väggarna med fler musikinstrument än vad som går att räkna på fingrarna, förmodligen tårna också. Bleckblås, träblås, stråk- och stränginstrument och även sådana man inte visste fanns, allt får plats i Ehrlings lilla hall.
Hela hemmet visar sig vara välfyllt med olika föremål.
– Bara klockorna! En här, en där borta. Och där sitter en till. Ja, så dant det är förstår du, säger Ehrling med ett skratt.
I vardagsrummet står ett bord ständigt festdukat för fyra. Problemet är att Ehrling inte hinner ha så många gäster. Han jobbar ju jämt. VVS-firman sålde han av för många år sedan men musiken tänker han inte sluta med.
Ehrling har redan börjat förbereda årets julkonsert i Hedvigs kyrka om tio månader.
– Det kan låta som att det är lång tid kvar men när man bokar in stora artister kan man inte komma några veckor innan och fråga. Du måste vara ute i god tid för de har en sån framförhållning.
På julkonserterna brukar han få med sig saxofonlegendaren Ingmar Nordström och hans orkester.
– Då blir vi fem saxar. Och då låter det jäkligt bra alltså, lovar tenorsaxofonisten Ehrling.
Andra namnkunniga artister som brukar vara med i Hedvigs kyrka är Gladys del Pilar, Blossom, och Kayo. Ehrling böjer sig mot en bokhylla i arbetsrummet och tar fram en pärm full med foton för att visa bildexempel. Det kommer han göra flera gånger under vår intervju.
Han har tusentals bilder från sin artistkarriär, både i pärmar och album, liksom på väggarna i arbetsrummet som också tapetserats med tidningsklipp och skivomslag. Allt är ordnat enligt ett noga uttänkt system så det är inga problem att hitta det han söker.
På många av bilderna ses han ihop med kända artister som Siw Malmkvist, Mikael Rickfors, Sten & Stanley, Anna Book, Arja Saijonmaa, Vikingarna… man skulle kunna fortsätta uppräkningen hur länge som helst.
– Och här, fortsätter Ehrling och pekar uppåt väggen, ser du vilka det är? Det där är Jokkmokks-Jocke. Och där har du Tollarparn. Ja, det kanske är före din tid.
På en annan vägg sitter en uppstoppad uggla. Den sköts av Ehrlings morfar för 50 år sedan. Platsen var Norra Finnö i Sankt Annas skärgård där Ehrling tillbringade sina första år i livet.
Hans far var snickare och sadlade om till åkare då familjen flyttade till Kneippen i Norrköping när Ehrling var sex år. Så småningom började Ehrling spela saxofon i ABF:s orkester och senare i TBV.
– Där lärde jag mig spela efter noter. Hade jag inte kunnat det hade jag aldrig varit där jag är i dag.
När Ehrling var 17 år kom Roger Andersson i Max Rogers orkester och frågade om han ville vara med.
– De hade varit en kvartett som spelat jazz, nu skulle de utöka med blåsare och börja spela lite mera dansmusik.
Max Rogers skulle bli ett livslångt åtagande för Ehrling Fredriksson. Och under hela sin orkesterkarriär har han hållit sig till rådet han en gång fick av Ingmar Nordström: Anpassa musiken efter tillfället. Se till att alla håller tiden. Och ingen sprit.
Ehrling är helnykterist.
Max Rogers lät höra talas om sig mer och mer och medverkade i ”Nygammalt” i tv och blev senare alltså husband i ”Café Norrköping”.
– Alla kontakter jag har med svenska artister, det var tack vare ”Cafét”.
Man får intrycket att du har telefonnumret till varenda känd artist i Sverige?– Ja, jo. Lite så är det nog.
Sedan många år ingår Ehrling också i storbandet Peking Big Band som annars främst utgörs av musiklärare, samt i Pekings Tyrolerorkester.
Ett annat stående engagemang är den årliga konserten ”Unga begåvningar” där Ehrling sköter ljudet. En av huvudmännen bakom arrangemanget är Barndiabetesfonden, och det var djurparkens grundare Ulf Svensson som en gång bad Ehrling ordna med konserter för fonden.
– Vi kände varandra sedan Max Rogers spelade på invigningen av Kolmårdens djurpark, säger Ehrling och visar ett foto på orkestern med lejonungar i famnen.
Nu närmast väntar invigningen av den ombyggda Ica-butiken i Smedby, där ska Ehrling ansvara för musiken. Och sedan är det Smålands Gille som firar hundra år och i sommar återkommer allsången. Fast inte i Borgsruinen eftersom det brann där förra året, utan i Folkets park. Den som sköter ljudet är Ehrling.
Hans energi tycks inte ha någon gräns.
– Det är väl för att jag numera bara gör det som är roligt.