Trumpeten upptäckte han tack vare en jazzlegend.
– Jag bodde på Charlottenborg och gick på Charlottenborgsskolan och det var inte vanligt att barn från det området spelade musikinstrument. Men jag hörde en inspelning med Louis Armstrong och så sa jag till mina föräldrar att "jag vill börja spela trumpet".
Som tioåring blev han elev på Kulturskolan Motala eller Musikskolan som den hette då.
Han studerade senare på Musikhögskolan i Göteborg och då det började bli dags för examen 1986 kontaktades han av Anders Rosén, då musikledare på Musikskolan i Motala. Rosén frågade om han ville jobba hos dem. Samtidigt blev Claes Tilly av Östgötamusiken erbjuden ett jobb som trumpetare.
Han funderade på hur han skulle göra.
– Men jag hade ju alltid trivts väldigt bra som elev i Motala och hade även Anders som lärare.
Claes Tilly arbetar även med musikundervisningen El Sistema som sker ute på skolor. Han undervisar också på Lunnevads folkhögskola.
När han ska plocka ut speciella minnen från åren i Motala väljer han två saker. Den första:
– Jag och Anders Rosén byggde upp en ungdomsorkester som var fantastisk.
Orkestern brukade paradera och spela på Stora torget nästan varje lördag. Det andra minnet är:
– När min elev John Axelsson, som jag hade sedan han var jätteliten, kom in på Musikhögskolan.
Claes Tilly kände sig stolt eftersom han var den första av hans elever som kom in där.
Det Tilly tycker är roligast med yrket är just att se barn växa och utvecklas och när eleverna blir som vänner.
Men, säger han, det är inget sju-till-fyra-jobb.
– Man har eleverna i tanken hela tiden. Om det händer något med en elev tar man åt sig.
Enligt honom spelar tidigare elever till honom idag i flera stora symfoniorkestrar.
Han tror på Kulturskolans framtid, att skolan ska fortsätta finnas.
– Ja, det hoppas jag verkligen! Vi har ett fantastiskt kollegium med engagerade, duktiga lärare och vi har en jättefin kamratskap. Så det bubblar om skolan skulle jag vilja säga!
När han kom tillbaka till Motala för sju år sedan efter en avstickare till Linköping i tio år och började med El Sistema hade han en dröm:
– Att vi skulle ha en fullstor symfoniorkester med El Sistema-barn förstärkta med Kulturskolans elever. Och vi har börjat med en orkester som heter "Friendstay", repar några fredagar varje termin och så gör vi konsert, säger han och tillägger att han vill att den ska ha vara fullstor innan den dag han går i pension.