– Jag jobbade på Östenssons i Borensberg, först helger när jag gick på gymnasiet och sedan som frysansvarig i åtta år. Sedan sökte jag jobbet som platschef på Espresso House i Motala, fick det och började i oktober 2015.
Varför bytte du?– Jag tyckte att det var dags att prova något nytt, det fanns kanske lite åldersnoja med i bilden. Sedan har jag har bra självförtroende när det gäller att göra nya saker. Jag tänker alltid att ”jag är nog en jävel på det här”. Det tror jag till motsatsen bevisas.
– Jobbet var svårare än jag trodde. Mycket var nytt för mig, jag hade ju inte haft ansvar för budget och personal tidigare. Det gäller att hitta en balans i att vara chef och samtidigt kompis med de anställda.
Du kallar dig själv tävlingsmänniska.– Jag är sådan, jag vill att vi ska göra bra resultat. Jag blir besviken om jag inte når mina egna och andras mål. Att vara sådan kan vara jobbigt ibland, samtidigt är det det något som driver mig.
– Jag har ett jättekul men slitigt jobb, man måste tycka om att aldrig bli klar. Jag är inte jätteduktig på att släppa jobbet utan kollar mejl, sms och och svarar i telefon när jag är ledig också.
Vad gör du för att koppla av?– Jag har alltid tyckt om att vara i skogen, att gå eller rida där. Men jag rider nästan inte alls längre efter en ridolycka för tre år sedan. Jag skadade mig rätt svårt då.
Men du har andra sätt att vara aktiv.–Jag går mycket i skogen med Etta, min lapska vallhund. Och så tränar jag och är coach i kettlebells och boot camp på Motala crossfit. Det är ett bra sätt att koppla av, man kan inte tänka på annat då. Jag får energi av träningen, samtidigt som den gör mig lugnare. Jag blir stressad och går familjen på nerverna om jag inte får träna regelbundet. Och så gör träningen att jag känner mindre av skadorna från ridolyckan.
Musik är viktigt för dig.– Ja, jag gick Motala musikpedagoglinje i två år efter gymnasiet, samtidigt som jag jobbade halvtid på Östenssons. Planen var att bli musikpedagog. Men då måste man kunna spela piano och det är jag inte så bra på. Men jag älskar att sjunga och gör det på bröllop och dop. Senaste tiden har det blivit någon gång i månaden.
Framtidsplaner?– Espresso House är ganska mycket ett inneställe för yngre, så när jag blir sådär 35 känner jag mig kanske för gammal här. Jag har inte bestämt något, men ett tag funderade jag på att bli sjukgymnast. Jag har ju egen erfarenhet av skador och träning. Men jag vet inte om jag vill sätta mig på skolbänken igen.
Du säger att du är en familjetjej.– Jag har aldrig varit någon utetjej som ränt omkring. När jag var yngre och kompisarna frågade om jag skulle med ut på stan sa jag ofta nej. Jag var hellre hemma och gjorde något med mamma eller tog en filmkväll med pappa. Familjen är jätteviktig - mina föräldrar, syskon och syskonbarn. Och så min sambo Fredrik och bonusbarnen Olivia 14 och Theo 10 förstås.
Hur är det att vara bonusmamma?– Jätteroligt, men svårt. Nu med en tonårstjej hemma fattar jag varför mina föräldrar sa till mig att inte gå i trasiga gympaskor året om och sådana grejer. Det tyckte man var larvigt då, nu förstår jag bättre. Men det är roligt med barn, man får får familjekänsla i huset. Jag vill gärna ha egna barn. Förut har vi känt att vi inte skulle orka, men nu är vi på rätt plats i livet. Vi får se.