– Jag fick ta omvägar runt Boren via Österstad med det där lasset, klippa grenar och koppla bort kablar, man kunde ju inte köra genom stan med något så stort.
Nu står huset där, modernt och fint med en fantastisk utsikt över sjön. När det är mörkt kan man se planen landa på Saab i Linköping, cirka fem mil österut, berättar Christer som för 20 år sedan köpte två tomter i det som då var ett sommarstugeområde, mest bestående av stenrösen, enligt honom själv.
Numera har sonen Fredrik med familj grannhuset som fritidshus.
Christer Juhnell började redan som 15-åring sin bana som entreprenör och idérik fixare av det mesta. Han fyller 70 men fortsätter att jobba, om än i lite mindre skala.
– Jag kan inte sluta. Tanken nu för tiden är att jag bara ska jobba på somrarna, frusit har jag gjort så det räcker. Ändå så hade jag uppdrag långt in i december nu senast.
Det arbetet var i Vadstena, Christer oljesanerade mark efter en före detta bensinmack och så blev det mera jobb där, med grunderna till ett område med kedjehus.
Men redan för 54 år sedan började han alltså att jobba i entreprenadbranschen.
– Jag körde Motalas första traktorgrävare och sedan fortsatte det så.
Christer blev anställd som grävmaskinist åt en firma som jobbade åt kommunen. Sedan i en kompis firma. Jobbade hårt, samarbetade med bergsprängare på omfattande byggen.
– I sju år var jag ute på jobb överallt, bodde i husvagn och träffade bara familjen under helgerna.
1979 startade han eget. Hade tre grävmaskiner och tre anställda. Och mycket jobb. Christer har aldrig gått utan uppdrag. I 25 år arbetade han för kommunen men hoppade av för att ta alla egna jobb som hopade sig. Kroppen har tagit en del stryk, framför allt hörseln.
– Förr fanns det inga bra hörselkåpor och jag tyckte att jag ville höra ’musiken’ från maskinen. Ljudet berättar ju om något är fel och behöver fixas. Nacke och axlar har också fått en del skador efter alla år.
Ett strävsamt arbetsliv:
– Jag kommer ihåg en morgon ute i Älvan, det var 24 minusgrader och jag låg i snön vid femtiden och värmde dieseltankar och ledningar med blåslampa så vi kunde vara i gång vid sjutiden med jobbet. En grävmaskin får ju inte stå still, den ska gå åtta timmar om dagen.
Christer Juhnells firma tog under en period också emot blivande yrkesskoleelever för praktik.
– Det var en 18-årig tjej som skulle göra praktik hos mig. Hon var liten och späd men höll på med boxning. Jag skulle hjälpa henne med en tung fiberduksrulle en gång. Hon knuffade undan mig och sa ’tror du jag är klen, eller?’ Jag sa till skolan där hon skulle börja: ’Anta henne!’. Hon var duktig.
Christer har också jobbat med sortering vid återvinningsstationen i Tuddarp, konstruerat egna förbättringar på sina maskiner, bland annat en skopa som inte bara hade gripfingrar utan också en ”tumme”.
– Men en annan uppfinnare hade hunnit före med den idén, det fick jag se på en mässa.
Christer fortsätter att jobba. Han vårdar och vördar sina tre Åkermanmaskiner, som han kallar ”antikrundan” och framhåller att de kan hålla hur länge som helst, till skillnad mot nyare maskiner, vars elektronik snabbt förslits av de stora temperaturförändringar de utsätts för.
– Jag har planer för området här också, säger han och visar en imponerande mur av natursten som han byggt. Ett oerhört arbete, där varenda sten måste mätas och infogas på rätt plats.
Det före detta sommarstugeområdet utvecklas till en liten idyllisk by, belägen vid sidan av allfarvägen men ändå nära stan.
Mycket tack vare fixaren Christer Juhnell.