En av Maja Erikssons favoritplatser är verandan utanför huset i Kolstad, söder om Mjölby. Hon har gjort mosaikbordet själv.
– Det har ju varit mer broderiväder än badväder i sommar, jag har nog broderat varje dag, säger Maja Eriksson.
Hon är uppvuxen i Motala, bor i Kolstad söder om Mjölby och jobbar som barnbibliotekarie på stadsbiblioteket i Tranås.
"Ofta går jag på färg sätter ihop grupper med saker på hyllorna hemma. Broderiet med Alfons är en favorit", säger Maja Eriksson.
Broderar du varje dag?
– Ja, men jag är periodare. Jag nördar ner mig i något och sedan brukar det försvinna efter ett tag. Barnboksbroderierna har jag fastnat i nu, har nog gjort klart en i veckan, så det blir ju några.
Det var först i år som hon började brodera bilderboksmotiv, allt ifrån Mamma Mu till Alfons Åberg och Pettson och Findus. Men intresset för pyssel och broderi startade redan när hon var liten.
– Jag har väl egentligen aldrig slutat pyssla, bara fortsatt sedan jag var barn.
Broderi från boken "Mamma Mu läser", illustrerad av Sven Nordqvist och Karl Bertil Jonsson, illustrerad av Per Åhlin.
"Det är ofta rörigare bland garnen, nu är det hyfsat städat" säger Maja.
"Lilla My i fickan, det är en favorit. Jag gillar henne, hon är charmig".
Maja lägger upp sina broderier på sociala medier där hon ofta får bra respons. Nu ställer hon för första gången ut sina alster på Stadsbiblioteket i Tranås under tre veckor.
– Det var lite pirrigt innan vernissagen i lördags. Det är ju lite skillnad att lägga ut på Instagram. Besökare fick testa på att brodera själva och jag fick höra många fina saker om min broderier.
Varför började du brodera bilder från barnböcker?
– Jag gillar bilder och bilderböcker och det hör väl ihop lite med broderiet. Jag började brodera en liten bild på Pettsson, det finns så fina illustrationer i böcker. Jag tycker det är sorgligt att det är så få som får se dem om man inte är förälder eller jobbar som jag.
Är det inte svårt att översätta bild till stygn?
– Nej, man kan ju köra fast ibland men jag försöker inte tänka så mycket, då låser det sig.
Hon tycker det är svårare att rita och måla än att brodera.
– Det är behagligt och en skön syssla med broderi, kul att göra något för sig själv. Det är tillfredsställande att fylla tygbiten, se något växa fram och se hur det blir.
Blir det ofta fel?
– Jag tänker ofta att det inte blir så bra. Det har hänt att jag repar upp, men det bästa är att bara lita på processen och köra på.
Den lilla broderade tavlan i högra hörnet är Majas hus. "Den är väldigt liten, den gjorde jag när vi skulle flytta hit till huset."
Maja har bland annat broderat motiv från illustratören Stina Wirsén, Linda Bondestam och böckerna om Familjen Knyckertz.
Vad är svårast?
– Jag är ganska slarvig. Min mamma har exempelvis hjälpt mig att montera broderierna, jag är inte så bra på att göra klart saker.
Tyckte du om syslöjd i skolan?
– Inget "wow", men det var nog kul. Jag tyckte det mesta i skolan var roligt.
Har du någon broderidröm?
– Nja, att jag ska fortsätta tycka det är kul och inte tröttna.
Efter utställningen i Tranås hoppas Maja kunna ställa ut sina broderier på andra platser – även i Östergötland.
Soffan är favoritplatsen när det ska broderas. "Här har jag skissat en grund och sedan syr jag en konturtråd. Jag börjar ofta med svarta konturer och sedan färglägger jag"
"Jag fick färg på skjortan när vi målade huset, sedan broderade jag Pettsson på den".
Maja Eriksson vid sitt hus i Kolstad utanför Mjölby.
"Det var länge sedan jag broderade på väskan, men jag tyckte det var fint".
Maja hade en period då broderade konstverk. "Här är en Picasso tror jag".
"Jag är periodare, och nördade ner mig i "Bullet journal" i ett år. Man målar upp sin egen kalender, det är lite som "scrapbook". Man färglägger hur man mår, gör listor, skriver en del och limmar in massa minnen. Jag trodde jag skulle fortsätta med det, men jag tröttnade", säger Maja.