50-åringen konstaterar att han har cykelavstånd mellan hemmet på Vattugatan, arbetet på Mjölby Svartådalen Energiverk på Industrigatan och ishallen på Vifolkavallen. En av flera fördelar med småstadsliv.
Äldste sonen Sebaztian gör sin tredje säsong i MHC:s A-lag trots att han bara är 20 år och minstingen Eliaz, 5, spelar i ett knattelag.
– Så du förstår att vi tillbringar många timmar i hallen, säger Jonny och sambon Malin Pape nickar instämmande.
Vi träffas en höstsöndag och på teveapparaten visas finalen i tv-pucken. Vi slänger ett getöga då och då och konstaterar att 15-åringarna spelar en mogen och avancerad hockey. Jonny är engagerad i ungdomsidrotten och har synpunkter på hur träningen ska bedrivas.
Den egna idrottskarriären var blygsam, berättar Jonny. Han spelade fotboll i Mjölby Södra och gjorde två A-lagsmatcher. I den andra gjorde han självmål på nick.
– Jag var bra på att nicka, men helst ska bollen hamna i motståndarnas nätmaskor, säger han med ett självironiskt skratt.
Det senare är betecknande för Jonny. Han är snabb i repliken och berättar gärna en historia med en ironisk knorr på slutet. Han betonar ofta hur viktig familjen är i hans liv.
– Jag försökte mig på hockey också, men jag var en liten kille som inte började växa på allvar förrän jag var 15 och de stora killarna manglade mig i planket. Det blev bandy några år i MAI:s reservlag i stället.
Jonny kom till Mjölby som sexåring. Pappan jobbade på Artex och mamman var dagmamma. Jonny och hans kompisar bodde i den västra delen av stan och då var det naturligt att söka sig till Lundbyvallen. Han gick teknisk linje på Kungshögaskolan och avslutade med ett fjärde år på Berzeliusskolan för att avlägga examen som ingenjör i elkraftteknik.
Var det en självklar studieväg?– Nja, jag vet inte riktigt, men jag hade lätt för matte och så var vi tre killar från Mjölby som höll ihop alla fyra åren. Lite kamratpåverkan kanske.
Danfoss, Siemens och MSE har varit hans huvudsakliga arbetsplatser genom åren. På den senare började han som marknads- och försäljningschef 2006. Danfoss var på 90-talet stor industri med över 200 anställda. Jonny fick förtroendet att bygga upp ett filialkontor i Karlstad.
– Jag levde något av ett zigenarliv och de första tre månaderna bodde jag på kontoret. Det gick bra det också för arbetet tog mycket tid.
Jonny trivdes bra i Karlstad, men det var en slump som fick honom att acklimatisera sig snabbt.
– Jag jobbade med varmvattnet på en skola när en kille kom in och fråga om jobbet var klart, för hans klubb skulle dit och träna på kvällen. Förresten var kommer du ifrån? Kan du inte spela med oss?
Jovisst, det gick bra och snart var Jonny medlem i Innerstadens BK.
– Toppenkillar allihop och flera har jag kontakt med än i dag, 23 år senare. Idrotten är fantastisk när man ska etablera sig på en ny ort. Jag var Karlstadsbo i två och ett halvt år och det var här min karriär ändrade kurs mot försäljning och marknadsföring.
Sedan följde jobb på Siemens i Linköping med växelvis arbete i Stockholm och Östergötland. 2006 kom han för första gången till MSE.
– Det var min svåger som visade mig annonsen. Det passade mig bra eftersom Sebaztian hade ”vuxit ur” fritidshemmet och det underlättade vår vardagstillvaro med jobb på hemmaplan.
Förra året fick MSE ny majoritetsägare i Tekniska Verken efter Mjölby kommun som dock behåller 49 procent av aktierna. Finns det en oro på arbetsplatsen vad förändringen ska leda till?
– Nej, det finns en minoritetsklausul som säger att MSE ska vara kvar som självständigt bolag och vi ska med hjälp av Tekniska Verkens resurser blir ännu bättre. Det var nog oroligare på arbetsplatsen vid förra omorganisationen.
Jonny påpekar att MSE för ett par år sedan invigde ett nytt värmekraftverk på Sörby industriområde, en investering på 400 miljoner kronor som är den största i företagets historia.
– Vi har bra kundkontakter, höga NKI-värden (NöjdKundIndex) och kan förstärka den lokala förankringen med storebrors resurser. Det finns många skäl att vara optimist.