– Jag har varit cykeltokig sen jag var liten. Mina kompisar jag och skruvade på våra pojkcyklar och satte på smällare, lindade tråd i olika färger runt ekrarna och satte på extra lampor. Sen gjorde vi banor i skogen där vi cyklade, säger Bengt-Inge.
När femtonårsdagen närmade sig var det moppe som hägrade. Bengt-Inge delade ut tidningar varje dag efter skolan för att få ihop pengar till mopeden som stod och blänkte hos A Peterssons Cykel och El.
– En tredjedel betalade jag själv, resten stod mina föräldrar och morföräldrar för. Moppen var en röd Puch Dakota 69 och det var en helt underbar känsla första gången jag körde den. Den var man tvungen att trimma förstås, så jag köpte en cylinder av en kompis. Sen gick det nog i sextio kilometer i timmen.
Motorintresset kom från Bengt-Inges pappa som körde backtävlingar runt Mjölby. Bengt-Inge började själv att tävla i rally i mitten på sjuttiotalet. Efter att ha sladdat runt i skogarna med sin första Amazon kom han på att det nog var bättre att åka fort under organiserade former.
– Jag blev kartläsare åt Kjell ”Fille” Johansson och vi körde för MSK Kvarnvingarna. Vi hade en gammal Volvo PV och vi körde jämt med och ibland bättre än förare i bättre bilar. Sen hade vi en Volvo 140 som vi körde i veteranklass med. Det gick rätt bra men framför allt körde vi för att det var roligt. Det är en speciell känsla att åka fort och ändå hålla sig kvar på vägen.
På en julfest med MSK Kvarnvingarna träffade Bengt-Inge sin fru Lena. Han berättar att han ville gifta sig direkt men att han fick ha tålamod. Bröllopet blev först när han fyllde femtio år.
– Vi hade mottagning i trädgården på min femtioårsdag men när gästerna kom var vi inte hemma. Efter en stund kom vi in-glidande i en BMW-cab och direkt när vi stannat mitt på gräsmattan började bröllopsmarschen. Folk hade långa hakor då, säger Bengt-Inge och ler vid minnet.
I mitten på nittiotalet bytte Bengt-Inge passagerarsätet och kartläsare-rollen mot att köra enduro.
– Jag har kört GGN (Gotland Grand National – en av världens största endurotävlingar) tjugo gånger. Det är alltid skitigt och vissa år när det varit riktigt lerigt har det varit jobbigt men det är en bra och rolig bana och årets bästa tävling.
I garaget i villan utanför Mjölby sitter nummerlappar från alla lopp Bengt-Inge deltagit i uppsatta på väggen. Han har kört enduroklassikern nio gånger så förutom nummerlappar från GGN finns det också många från Ränneslättsloppet och Stångebroslaget uppsatta.
För många Mjölbybor är Bengt-Inge känd genom sitt långa yrkesliv med service inom ljud och bild. Att yrkeslivet skulle handla om det hade han siktet inställt på under tiden på el- och telelinjen på Dackegymnasiet. Efter några år på Luxor i Motala fick han jobb på A Petersson Cykel och el, eller Cykelpelle som folk mest kallade affären. Samma affär där Bengt-Inge köpt sin första moped. Cykelpelle hade förutom cyklar och mopeder även lampor, radio och tv.
– Jag reparerade radio och tv och på den tiden lagades också hårfönar och rakapparater. Med åren har det blivit mindre reparationer och mer installationer av digitalboxar, paraboler, tv-antenner och värmepumpar.
Bengt-Inge tycker den roligaste biten av jobbet har varit att åka ut till kunder och se till att göra snygga installationer och få nöjda kunder.
– Det har varit ett intressant jobb hela tiden. Det händer alltid något nytt. Bildkvaliteten till exempel, man har trott att det inte kan bli bättre men så kommer något nytt som tar det ett steg till.
Sen första juni i år är det dock slutjobbat. Nu njuter Bengt-Inge av livet som pensionär och någon brist på sysselsättning finns inte. Huset och trädgården kräver sitt. BMW-caben och motorcykeln som står i garaget ska ut och luftas. Det blir också en hel del tid på cykelsadeln. I år har han kört Halvvättern och mountainbike-loppet Cykelvasan står för dörren i augusti.
– Vi är ett gäng i Mjölby CK som träffas och tränar tre, fyra gånger i veckan. Vi brukar vara mellan åtta och tjugofem stycken. Skulle man köra själv skulle det nog inte bli så mycket.