”Vad är vänskap! Kan den förklaras, blicken som säger: vänner är vi.
Sällan vi talar, om vad vi känner, vi bara vet det.”
Vilken gåva för vänskapen med Marianne i över 50 år.
Hon hade en stor vänkrets och hade intresse och brydde sig om alla i vardag och fest, i sorg och glädje.
Marianne höll kontakt med många, även de som flyttat till andra orter. Otaliga är de hälsningar som hon skickat vid födelsedagar, jul och nyår, oftast tillsammans med dikt eller bild, som hon själv målat.
Hon var en ivrig fotograf och hon hade otroligt många bilder. De kom väl till pass när barnbarnen fyllde år eller när det var någon annan högtidsdag.
Marianne var mycket trogen sin kyrka och ville gärna vara med, även de sista levnadsdagarna. Hon engagerade sig i många uppgifter i Baptistkyrkan och senare även i Equmeniakyrkan, där hon snabbt knöt nya kontakter. Ofta var hon i kyrkan flera gånger i veckan, alltid var det något hon skulle ordna.
Som söndagsskollärare i Baptistkyrkan kände Marianne varmt för varje barn och var det någon som var sjuk eller saknades, skickade hon kort och önskade välkommen tillbaka.
Vi minns också med glädje trevliga kräftskivor, roliga frågesporter och god mat tillsammans med vänner i huset på Ugglegatan, som hon och Olle lämnade för flytt till en trevlig lägenhet på Drottninggatan.
Marianne älskade blommor och hon tyckte mycket om att sitta på sin balkong omgiven av prunkande växter. Hon hade nära till Trädgårdsföreningen där hon lyssnade till musik och njöt av allt vackert.
Marianne var aktiv in i det sista, sjukdomsperioden blev kort. Vi är tacksamma att vi fick ta farväl av henne några dagar innan hennes tid runnit ut. Det känns så svårt och ofattbart att Marianne inte finns bland oss längre.
Våra tankar går nu till barnen Maria och Christina med familjer och vi förstår att saknaden är stor.