Vi saknar vår vän Per-Olof Dahlqvist. I Berga kyrka besökte han troget söndagsgudstjänsterna. Han deltog aktivt där och vi kunde alla höra hans amen, när han instämde i något som han gillade i predikan. Ja, P-O var så härligt frimodig.
På torsdagarna brukade han komma till sopplunchen. Ofta ville han dela med sig och berätta i micken om vad han varit med om, gärna med humor. Och han höll andakter, där han vittnade om sin tro och sin livsglädje.
Ibland gav han komplimanger, och han la märke till bland annat hur man var klädd. Han sa en gång, när jag kom i en grann sommarkjol, att i himlen, då skulle vi dansa, och då skulle jag ha just den kjolen.
P-O hade många vänner, vänner som han brydde sig om, och som han bad för.
Vi är många som saknar honom. Nu är han i en okänd värld, i ett annat liv, i Guds paradis.
B.G. Hallqvists psalm 172, vers 3, passar för P-O:
De skall möta de trofasta vänner
som de miste på jorden en gång.
De skall leka med änglar och helgon
i Guds paradis.
De skall dansa där.
De skall sjunga ...
en ny, jublande sång.