Professor Ulf Pettersson (1942–2024), Uppsala, har avlidit i en ålder av 82 år. Han sörjes närmast av hustrun Birgitta och av barnen Magnus och Anna med familjer.
Ulf Petterssons gärning som akademisk ledargestalt har beskrivits i tidigare minnesord. Men vi ska också minnas Ulf för hans rika mänskliga begåvning: trogen, pålitlig och hjälpsam som vän; humoristisk, snabbtänkt och elegant som samtalspartner och middagstalare; lysande som värd eller deltagare i uppsluppna fester; sparsmakad estet bland vackra saker, goda viner och skön musik. Platserna har skiftat: Sveavägen i Kåbo i Uppsala, Eckersta i Sörmland, Aleglo på ostkusten eller Teatergatan och Lerboga i Linköping. Valborgsfirandet på Sveavägen i regi av Ulf och Birgitta blev en oförglömlig och uthållig tradition, fylld av sång, musik och roligt prat.
Vi minns Ulf från olika sammanhang och roller: som lumparkompis, studiekamrat, kollega som doktorand och postdoc, och så småningom som senior lärare inom fakultet och universitet. En stram elegans präglade Ulf i allt han gjorde. Men samtidigt låg humorn väldigt nära, även när han tycktes vara helt allvarlig. Ulf hade en godhjärtad attityd till människor och djur och förstod att uppskatta en vetenskaplig bedrift lika väl som en (ovanligt) klok hund. Men ställd inför ren dumhet eller utrustad med krocketklubba eller tennisracket kunde han vara skoningslös.
Ulf och Birgitta blev ett par redan under Linköpingstiden. Ulf fick besök av Birgitta under militärsommaren på trängregementet i Sollefteå och när Birgitta gjorde entré på kaserngården lyste Ulf av lycka och förtjusning. Vi kamrater, nyss återkomna från en jobbig övning, delade storögt genom bussfönstret hans förtjusning.
Nu sextio år senare sörjer vi att vi förlorat en god vän. Men vi får glädjas åt alla goda minnen han skapat åt oss.