En kär vän och älskad församlingsmedlem har gått ur tiden. Elisabeth Hurtig, Mjölby, fick hembud tisdagen den 26 januari i kretsen av sina nära och kära, 81 år gammal.
Elisabeth föddes den 12 juni 1939 i deras hem Solsidan på Sjöviks folkhögskola. Hennes storebror, Sven Hultman, fick lägga henne i deras mor Olgas famn. Elisabeth döptes den 31 augusti 1952 i Krylbo baptistkyrka.
År 1962 träffade hon Lennart, då de båda studerade i Uppsala och bodde i samma studenthem, Waldenströmska studenthemmet. 1965 blev det bröllop på Sjövik! Sedan bodde de kvar i Uppsala medan tre barn kom till världen Johan, Magnus och Maria. Lennart blev klar med sin examen i november 1969, då Maria bara var bäbis. De sade upp sin lägenhet på vinst och förlust och fick på trettondagsafton 1970 flytta in i en lägenhet på Strandvägen 1 i Mjölby. Mjölby var en strategisk plats att bo på med goda tågpendlingsmöjligheter för Lennart som efter avslutad tingstjänstgöring kunde bli förvaltningsdomare. Mjölby är även rätt nära Elisabeths farfars gård i Norra Vi, som var ett älskat sommarställe för familjen. I mars 1972 föddes Karin, yngsta dottern.
Elisabeth blev medlem i Mjölby baptistförsamling den 25 januari 1970. Församlingen blev ett extra hem och som en utökad familj för dem. Elisabeth älskade gudstjänsterna och fick snabbt uppgifter både som organist och som söndagsskollärare. Hon var en mästare att berätta bibelhistorier med flanellografen … Och att möta barnen i ögonhöjd.
Under alla år höll Elisabeth en tät kontakt med Sjöviks folkhögskola. Hon var med i styrelsen där i 30 år, varav 18 som ordförande. Elisabeth var också från och med 1974 en omtyckt lärare i svenska, historia och religion på Lagmanskolan i Mjölby.
Elisabeth hade ett stort hjärta och ett omsorgsfullt öga för alla omkring sig. I hennes närhet blev man sedd. När vi med vår familj flyttade till Mjölby 2005 var det alldeles naturligt att Elisabeth blev reservmormor till våra barn och ställde upp som barnvakt när det knep. Elisabeth har alltid funnits i närheten och brytt sig och engagerat sig och tagit del. Det är det många fler än vi som kan vittna om. Hon hade alltid ett ord till uppmuntran, och påminde ofta om att Gud bär och att vi får vila i det.
Vi vill tacka Gud för allt som Elisabeth har betytt och fortfarande betyder, och vi lyser frid över hennes ljusa minne.