Det var med bestörtning jag läste i Corren om Gunnlögs bortgång, bara 61 år gammal. Det är svårt att fatta att vi inte får se hennes glada och vänliga ansikte mer. Då hon var med i Mikaelskyrkan fylldes vi av glädje, när hon uppenbarade sig. Hon hade alltid ett vänligt ord till alla. Hon var kyrkvärd under sina år i Ryd, och hon skrev förböner med stor värme och innerlighet.
Jag minns så väl när hon och sonen Björn var med och gick och knackade på alla hus här och samlade in pengar till Lutherhjälpens fasteaktion. Hon ställde alltid upp. Hon var också med i Arbetskretsen och stickade med glädje till våra basarer.
Vi var tillsammans på resor i vår studiecirkel, till både Bingen och Assisi.
Även om hon arbetade med sin doktorsavhandling, så tog hon sig tid att hjälpa till i Valla Scoutkår och baka till julmarknaden.
Vi som var hennes vänner är mycket tacksamma att ha fått lära känna henne. Glädjen och kamratskapen som hon delade med oss alla kommer vi alltid att minnas med värme.
Våra tankar går till hennes närmaste: moder Gunborg, make Paul och barnen Anders, Julia och Björn. Vi hoppas att ni med Guds hjälp ska få styrka att gå vidare i livet med hennes minne i era hjärtan. Hon var verkligen en gudagåva, en huldra från det nordligaste Sverige sänd till oss här i Linköping och Ryd.