Jägmästare Kjell Klofsten har lämnat oss för gott. Han tillhörde den skara unga män, 36 till antalet, som började sina studier vid Skogshögskolan 1960. Denna skara har alltsedan dess utgjort ett väl sammansvetsat gäng som ännu i dag har nära kontakt med varandra.
Kjell har fått sitt efternamn från gården Klofstena i närheten av Tjällmo, som var föräldrahemmet, men sin uppväxt hade han på gården Valla, mitt på östgötaslätten. Kjell Klofsten var alltså en äkta östgöte, uppfödd på en stor gård på slätten, men senare också skogsbonde under många år i östgötabergen norr om Borensberg. Efter sin pensionering som stiftsjägmästare i Göteborgs stift återvände han till hemlänet och Vadstena.
Under studieåren utmärkte sig Kjell, förutom inom områdena skog-, natur- och geografi även för sportslighet och friluftsliv. Dessa intressen är inte ovanliga för den yrkeskår som Kjell tillhörde. Redan under åren på Skogshögskolan kommer man också i kontakt med många olika miljöer. Det ingår i utbildningen att förstå förutsättningarna för skogsbruk och produktionsförhållanden i allmänhet. Där ingår till exempel studieresor från norr till söder i landet liksom också till andra länder. Kjell deltog med intresse och nyfikenhet i allt detta. Nyfikenheten på andra miljöer behöll Kjell under hela sitt aktiva liv.
För att komma in till utbildningen på Skogshögskolan på den tiden måste man ha praktik från skog eller skogsindustri. Kjell skaffade sig praktik i Centraleuropa, och fick tyska som andra språk. Redan då, på 1950-talet, var Kjell intresserad av sitt yrkesområde internationellt. Detta intresse följde honom under hela livet.
Sin hustru Susanna gifte han sig med i Rom – ytterligare ett exempel på Kjell som världsmedborgare.
Under sina aktiva år som stiftsjägmästare hade Kjell Klofsten ansvar för skogar och lantbruksfastigheter inom Göteborgs stift. Svenska kyrkan är Sveriges femte största skogsägare med en samlad skogsareal av cirka 400 000 hektar. Kyrkan och stiftsjägmästaren är viktiga aktörer inom det svenska skogsbruket.
För den som skriver dessa rader var Kjell Klofsten en en god och nära vän. Bland annat gjorde vi två tillsammans med våra hustrur många resor genom åren. Från norr – Nordkap. Till söder – Sicilien. Och västerut – USA. Dessa resor svetsade våra familjer samman, och många intryck och upplevelser hade vi gemensamt. Att resa med Kjell var alltid givande, för han förstod sig på inte bara skogar och växtlighet utan också geologi – ett kunskapsfält som alltid vidgar förståelsen för det man ser där ute.
Vi har förlorat en kär vän.