Lagmannen Lennart Wasteson avled den 24 mars vid nyss fyllda 98 år. Han efterlämnar döttrarna Karin och Marianne, bonusdottern Susanne, barnbarn, brorsbarn och en vid krets av släkt och vänner.
Lennart Wasteson var född i Stämna Södergård i Askeby. Uppväxten där skapade band som han uppehöll och vårdade hela livet: genom ett levande intresse för tidigare generationer, engagemang för kyrkan och Askeby kloster och omsorg om föräldragården med dess historia. Även om han i vuxen ålder kom att verka på andra orter så förblev Askeby hans ”längtans bygd” och till slut också hans ”hem på jorden”.
Kontakterna med kyrkan var betydelsefulla i familjen. Pappa Alfred hade olika uppdrag där, bland annat som kyrkvärd. Till Lennarts uppgifter hörde att varje lördag kratta familjegraven. Han passade också på att lära sig ett stort antal psalmverser som han in i det sista kunde framföra utantill. Hans favorit var Sv. Ps. 183, ”Som sådden förnimmer Guds välbehag, i fattig och stenig mull”. Själv framstår Lennart som en bärare av de värden som beskrivs i psalmen. Också bakgrundsmiljön ter sig autentisk, särskilt som psalmen lär vara tillkommen just i Stämna by, där psalmdiktaren Bengt E. Nyström befann sig på friarstråt.
Juristbanan hade Lennart tidigt utstakad, inspirerad av pappa Alfred som var nämndeman, och av storebror Sven som gått före med juridikstudier i Uppsala. Att förbli vid torvan var nog aldrig ett alternativ för Lennart, även om – eller just eftersom – han hade stor respekt för lantbruket och dess villkor. Efter jur kand examen fick han tingstjänstgöring vid Rådhusrätten i Norrköping. Här mötte Lennart Margareta, som blev hans hustru 1957. Lennarts domarkarriär fortsatte bland annat vid Göta Hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge och Högsta Domstolen. Under en period var han byråchef vid JK och kunde från den positionen i en av riddarhusflyglarna njuta av utsikten över Mälarens utlopp. Han krönte sin bana som lagman vid Södertälje tingsrätt, där han förblev till sin pensionering.
När hustrun Margareta gått bort bestämde sig Lennart för att flytta hem till Stämna. Många imponerades av hans beslutsamhet att vid hög ålder bryta upp från den invanda miljön, inklusive grannar, vänner och folkdans. För egen del betraktade Lennart sin flyttning som ett lyckokast. Hans återkomst väckte förtjusning överallt, bland grannar längs Stämnavägen, i Askeby Klosterförening och bland släktingar i Överstad och Lerboga. Det kunde man också avläsa på alla gratulanter som mötte upp när Lennart hade födelsedag.
Men vardagen var Lennarts rätta element; där var han nöjd när han i stilla ro fick sitta och lyssna på stararnas visslande i päronträdet utanför köksknuten.
Inga stora åthävor, utan naturlig enkelhet och ödmjukhet präglade hans person. Han var ärlig och pålitlig, släktkär och vänfast. Man hörde honom (nästan) aldrig yttra ett hårt ord om en annan person. Han var omtänksam och minnesgod; förutom namnen på den yngsta generationens nytillskott höll han också reda på deras födelsedagar. Därtill hade han också humor och kunde med självironi se det komiska i vardagliga situationer.
En god människa har gått ur tiden. Världen skulle behöva fler som han.