Motormannen Olle ”Varg-Olle” Nygren, Felixstowe, England, har avlidit 91 år gammal. Han efterlämnar tre barn och två före detta fruar.
Han kallades Varg-Olle, eftersom han körde speedway för Vargarna i Norrköping. Men någon varg till sinne eller utseende var han inte. Mer en blandning av Emil i Lönneberga och Mumintrollet med tjusarlock och en briljant tävlingsförare på hjul. Egentligen hette han Harald Olof Ingemar.
Barndomen på Söder i Stockholm med brorsan Kurt var stökig. De tjuvåkte på lastbilsflak, la knallskott på spårvagnsrälsen, sköt raketer in bland folk … De blev stammisar på Katarina polisstation.
Olle spelade hellre pingis än gick i skolan och var en sådan där springkille som stod bakpå amerikanska pickuper som körde ut Expressen och Aftonbladet.
17 år gammal såg han sin första speedwaytävling och hänfördes av röken, motordånet, farten, avgaserna … Saken var klar. Han köpte sin första hoj, en tvåtaktars DKW. Bara 17 år. Inget körkort. Vem brydde sig?
Fortkörningar på stan, polisen trålade. Katarina polisstation igen. Det blev lite lugnare på gatorna när han började köra tävling. Vargarna i Norrköping värvade honom och vargfar Arne Bergström sa att Olle var den bäste förare Sverige skådat. Olle körde allt: speedway, isracing, motocross och biltävlingar. Fyra fem tävlingar i veckan. Och han vann jämt.
Han var skicklig, modig – och snygg. Pressen älskade honom. Han tänkte i notiser, pratade i rubriker och skapade löpsedlar. Charmig, glad, uppkäftig. Och tjusarlocken. Tjejerna svärmade. Han drog massor av publik. Han blev en superkändis utan tv och Facebook.
Han började köra i England och där blev det bråk. Han vann för mycket. De engelska förarna hotade med stryk eftersom de sa att han tog jobbet från dem. Han körde på Wembley i London. 90 000 öl-rusiga engelsmän på läktarna vrålade och hoppades att han skulle köra benen av sig så att en engelsman kunde vinna. Det hjälpte inte.
Men han blev en mästare utan den största titeln – världsmästare. Han körde sju VM-finaler men blev bara trea som bäst. Han tog nio SM-guld.
År 2002 blev Olle frimärke. Det gillade han.
2006 körde han tillsammans med mc-mästarna Ove Fundin och Posa Serenius motorcykel tvärs över Asien via Sibirien, Mongoliet, Kazakstan, Ryssland – 1 700 mil. Jag körde en fyrhjulsdriven bil med en tv-fotograf och gjorde en dokumentär för TV4. Olle blev filmens stjärna med snärtiga repliker och dramatiska utspel. Under två dagar körde vi ensamma genom Mongoliets väglösa dammiga öknar och snöiga bergspass. Då trivdes han som bäst. Han var 77 år. Det var som en drog – farten, tomheten, vrålet från motorn, dammet som en rök bakom hojen. Ständigt mot horisonten. Han sa:
”Det här e livet. De e bara å gasa.”