En mörk och kylig decemberkväll 1965 strax innan min flytt till Linköping mötte jag Margareta för första gången och då påbörjades en innerlig vänskap som varat livet ut.
Margareta kom från småländska gården Tunarp utanför Eksjö. Hon tog studenten i Eksjö och utbildade sig till receptarie. Efter några år i Mjölby flyttade hon till Linköping som blev hennes hemstad resten av livet. Apoteket Vasen blev första arbetsplatsen. Sjukhusapoteket fick därefter under många år dra nytta av hennes kunskaper liksom apoteket i Ekholmen. Före pensioneringen arbetade hon bland annat på Apoteksbolagets regionkontor i Linköping.
Under en längre period under 70-talet arbetade hon med olika utvecklingsfrågor inom Apoteksbolaget i Stockholm. Hennes idéer och utvecklingsarbete resulterade i att hon under flera år fick agera vid stora kongresser världen över. Hon var även under många år en aktiv förbundsstyrelseledamot i Svenska Farmaceutförbundet.
Margareta introducerade mig i det glada Linköpingslivet och hon kunde som ingen annan anordna, glada fester. 1968 fick tre av oss ungkarlsflickor möjlighet att hyra ”Torpet” i Haninge. Vi planerade en stor midsommarfest och ville utöka vår bekantskapskrets. Vi författade en annons som sökte glada kvinnor och män. Det gick inte så bra, Corren tog inte in den utan bedömde den som koppleri, vilket verkligen inte var vår mening. I alla fall blev det en stor, lyckad midsommarfest med ett ”torpgäng” som efter mer än 50 år fortfarande firar midsommar tillsammans. Margareta har under åren varit den drivande kraften och samlingsplatsen har ofta varit ”Torpet” som Margareta lite senare köpte och med mycket eget arbete förvandlade till en drömbostad.
Margareta kunde allt. Växter och trädgård var ett av hennes intresseområden och hon förvandlade sin trädgård till en himmelsk oas med otaliga blommor, bland annat med cirka 40 olika sorters rosor. Hon målade tavlor, finsnickrade möbler när hon inte hittade vad hon önskade och sydde roliga kreationer. När min man blev svårt sjuk föreslog hon ovanliga men lämpliga mediciner som sjukvården tacksamt anammade. Våra barn älskade hennes upptåg och hennes genuina intresse för barnen som egna individer. Margareta älskade upplevelser och vi gjorde många härliga, ibland farliga fjällvandringar. Nästan varje år gjorde hon skidresor till Österrike. Våra resor till Tobago och Sydafrika följdes av flera resor i Europa. Ibland hade jag vid stängningsdags svårt att få ut henne från något museum.
Många sena kvällar har vi skrattat och delat glädjeämnen och andra gånger har vi tröstat varann när livet gett sorg och bekymmer.
Tyvärr drabbades hon på senare år av en demenssjukdom som begränsade livet för henne. Hon har alltid varit mycket fäst vid sina brorsbarn och de har tagit väl hand om henne. Tack vare god omvårdnad tycktes hon fortfarande vara nöjd med livet.