Ulla Månsson avled den 9 februari och har efterlämnat ett stort tomrum. Vår levnadsglada Ulla som vi älskat har viskat oss sitt farväl.
Femtioett år och en månad, är den tid jag fått vara Ullas vän. Jag är så innerligt tacksam att hon ringde på min dörr trots att vi inte kände varandra. Så försynt erbjöd hon mig sin hjälp.
Jag och min familj var nyinflyttade på Rusthållargården i januari 1970, dörr vid dörr med familjen Månsson. Vi blev genast mycket goda vänner och umgicks dagligen.
Ulla hjälpte mig med barnpassning, min dotter sov så gott på Månssons balkong när jag var ute och lekte med min son. Han fick ofta följa med till Ullas kära barndomshem i Varv, lyckan var fullkomlig när Ullas far Arvid lyfte upp honom på traktorn. Ullas mor Karin fans där också lika varm och omtänksam som sin dotter.
Ulla älskade att resa och många resor har vi gjort tillsammans. Ibland bara Ulla och jag, andra gånger har det varit tillsammans med våra familjer. För Ulla fanns inget bättre än Italien, på en solig sandstrand i Riccione mådde hon som bäst.
När vi lärde känna varandra arbetade Ulla som säljare på Dagens Nyheter. Hon var omtalad som en mycket skicklig försäljare och en uppskattad kollega. Tidigare har Ulla arbetat i både skoaffär och herrekipering i Motala, där hon fick lära sig konsten att sälja.
Under livets många olika skeenden har vi alltid hållit kontakt. Jag har genom åren bott långt från Ulla och hennes familj som varit Linköping trogen i alla år. Efter min återflytt till Linköping har vi kunnat vara tillsammans mycket mer. Vi har byggt upp traditioner, vi har träffats hemma hos varandra, gått på bio, teater och många trevliga restaurangbesök som varit höjdpunkter för oss alla. Jag har fått vara Ullas smakråd i mångt och mycket, vilket medfört att vi gjort utflykter både i och utanför Östergötland, en tradition vi värnat om.
Ulla med sitt öppna varma sinne vårdade sin vänkrets, månade om dem alla. Trots sin ålder fann Ulla lätt nya vänner som när de flyttade från villan till en lägenhet i centrala Linköping. Här fann hon nya vänner i samma fastighet. Fika, promenader och gårdsfester blev för Ulla till stor glädje de sista åren i livet, något hon var mycket tacksam för. Vänner har det alltid funnits många runt Ulla och hon var noga med att hålla kontakt med alla.
För mig har Ulla varit så mycket mer än vän. Hon har stått mig närmare än min mor. Hon har varit min mest förtrogna. Ulla har alltid funnits till för mig lyssnat, peppat, trott och uppmuntrat mig.
Tillsammans med Ullas make Folke, sonen Ulf och dottern Maria med familjer kommer vi alla att bevara minnet av Ulla med tacksamhet i våra hjärtan.
Tomrummet är enormt.