Som tidigare meddelats har Ulf Thor avlidit i en ålder av 74 år. Han sörjes närmast av dotter Sara med make Markus och två systrar med familjer.
Det har gått en tid sedan begravningen i Lilla Aska en varm majdag. Ulf satte stort avtryck hos många och vi bär på fina minnen.
Han var född i Linköping och var staden trogen hela sitt liv.
Han växte upp i stadsdelen Tannefors. Efter grundskolan studerade han till byggnadsingenjör på gymnasium i hemstaden och i Uppsala där han tog studenten.
På somrarna tillbringade han mycket tid i byn Törnevik cirka en mil från Rimforsa. Där fick han vara hos mormor och morfar och i synnerhet med morfar och fick hjälpa honom på olika sätt. Namnet Thor valde han då det var både hans morfars och mammas tidigare efternamn.
Redan som ung hade han flera olika intressen som konst och hantverk bland annat i Gamla Linköping hos konstnären Kanevad.
Ulf målade själv i både olja och akvarell och hade stort musikintresse och spelade flera instrument. Han var också intresserad av historia, speciellt om Östergötland. Han var med i en förening, ”Tanneforspojkarna”, där äldre män utbytte minnen om Tannefors.
Ulf älskade matlagning, att köra bil och att läsa böcker. Han hade ett stort engagemang i Baptistkyrkan i Linköping där han ville utveckla ungdomsarbetet. Hans kristna tro drev honom.
Han prövade på olika arbeten men började så småningom att arbeta på Länsarbetsnämnden och vidare inom Arbetsförmedlingen och AMS största delen av sitt yrkesliv. Han var till stor del ansvarig för datoriseringen där med gott resultat och han var en mycket uppskattad medarbetare. Han var kvar där till sin pension.
Ulf och hans maka Birgitta fick ett långt liv tillsammans och de hade ett stort stöd i varandra. Ingen av dem var förskonade från sjukdom. När Birgitta hastigt avled i hemmet i maj 2016 fick Ulfs liv en ny inriktning utan en livskamrat. Han tog ändå vara på tiden väl och vårdade kontakten med några goda vänner. Framför allt hade Ulf ett stort stöd i sin dotter Sara. Senare blev han själv sjuk och fick uppleva svårare tider men han bar allt med mod. Vi är två systrar som fick möta honom både i glädje och i svåra tider.
Han somnade in i ro på ett korttidsboende i Linköping och var förberedd för en annan värld. Det vi minns mest är en vän och storebror med glimten i ögat innan sjukdom tog över och skymde blicken.
Vi känner stor glädje och tacksamhet för att fått uppleva så mycket med honom och saknaden är stor.