Thomas Fransson, skolintendent i Västerviks kommun, har efter en kort tids sjukdom, i en ålder av 67 år gått bort. Han sörjes närmast av mamma Asta, 88 år, i Gunnebo och barnen Marcus, Patrik och Jesper från första äktenskapet samt Lukas och Lisa från andra äktenskapet samt sambon Carina Pettersson.
Med full respekt för de insatser som Thomas ”Frasse” Fransson gjort inom skolans värld de senaste åren är det på och vid sidan om den rektangulära bandyplanen som spelaren (målvakt), tränaren och klubbledaren gjort sig känd.
Ingen i svensk bandy har haft motsvarande framgångar inom alla dessa tre genrer!
Han var med när Sverige för första gången blev världsmästare 1981, ”bragden i Chabarovsk”, vid ryskkinesiska gränsen! Världsmästare även 1983 och svensk mästare med Vetlanda BK 1986. Under sin spelarkarriär representerade han utöver VBK och moderklubben Gunnebo IF även Hälleforsnäs IF och Selångers SK.
När vi (Curt) möttes första gången la man märke till hemmalagets storvuxne, småkaxige 15-åring i målet. Pondusen med de med tiden bortåt 190 cm och 100 kg framträdde dock senare än mera markant.
”Någon pantervig målvakt”, som det förr stod att läsa i idrottsreferaten, tillhörde inte Thomas Fransson. Då var det mer civilekonomens uträkning av energiåtgång, vinklar och täcka skott med kroppen som utgjorde målvaktstekniken. När målvaktsbenskydden tilläts bli 40 procent större kom Thomas Franssons målvaktsspel bli vägledande på 2000-talet.
Som tränare förde han Norrköpingslaget BK Borgia till högsta serien år 1988 och sju år senare gjorde han om bravaden med Hammarby IF. Båda gångerna efter dramatiskt kvalspel och med en känslosam, lyckligt gråtande tränare på isen.
Därefter blev han verksam i ledningen för Söderlaget under bortåt två decennier. Oavsett om titeln var sport- eller klubbchef och på slutet klubbdirektör. De konkreta uppgifterna över tid var att få till en slagkraftig spelartrupp och fixa så utgifterna var mindre än inkomsterna. Flera av de sponsorer som Thomas Fransson ordnade finns kvar än i dag för Hammarby.
Efter Bajens come back i högsta serien 1995 har föreningen under en följd av år tillhört landets absolut mest framgångsrika föreningar.
Bandykarriären slutade med tränarskap i moderklubben, som då hade blivit Tjust Bandy.
Thomas Franssons unika och långa bandyledarskap kantades av en oräddhet för nya lösningar, smartness och förtroendeskapande åtgärder.
Spelarröster om honom; Lugn och trygg, varm, glad och humoristisk.
Ett utslag av det senare är Thomas svar vid en anställningsintervju på frågan, vad han var bäst på? "Afterwork", blev svaret. Enligt Thomas Fransson fick han jobbet.