Textilkonstnären Eva Pettersson, född Lindgren, är död i en ålder av 97 år. Eva avled i Lund den 31 juli efter en lång tids sjukdom. Hon sörjs närmast av dottern Maria, sonen Mats, barnbarnen samt systern Agneta.
Eva föddes i Sala 1926 men flyttade snart till Linköping och därefter till Norrköping. Uppväxtmiljön var präglad av kultur och så kom även hela Evas liv att vara. Hennes mamma, Amy Lindgren var pianist och älskade klassisk musik. Fadern Nils Lindgren var kulturredaktör på Norrköpings Tidningar med hängivet intresse för konst.
Efter sin studentexamen arbetade Eva ett år på Norrköpings konstmuseum för Aron Borelius. Sedan lämnade hon Östergötland för att studera vid textillinjen på Konstfack i Stockholm. Där fick hon en grundlig utbildning i olika vävtekniker. Hela Evas konstnärliga värv kom att präglas av teknisk skicklighet och noggrannhet.
Efter de två åren på Konstfack återvände Eva till Norrköping. Tillsammans med maken Per, också han konstnär, hade hon ateljé först i Norrköping sedan i Kolmården. Eva verkade i en konstruktiv tradition och visade särskild känsla för färg. Genom åren gjorde hon flera offentliga uppdrag både i skolor och kyrkor, ofta tillsammans med Per. Makarnas hem, en gul villa i Porsgata var fyllt av vackra föremål, garner och vävstolar och den klassiska musiken flödade ofta från skivspelaren. Det var ett välordnat och välkomnande hem där familj, vänner, katter och hundar trivdes.
Även om arbetet var viktigt för Eva kom det inte i förgrunden för omsorgen om andra. År 1990 lämnade makarna Pettersson Östergötland för byn Värmö i Skåne, detta för att komma närmare sina barnbarn.
Eva var konstnärligt verksam långt efter pensionsåldern, samtidigt som hon var en engagerad mormor. Huset i Värmö kändes så småningom för stort och Eva och Per flyttade till en lägenhet i Lund.
De hade en retrospektiv utställning på Passagen i Linköping år 2014, denna kom att bli deras sista. Per avled samma år och de sista åren av Evas liv präglades av sjukdom.
Vi som hade turen att vara en del av hennes familj minns nu Eva med värme och ömhet. Även om hon är borta kan vi fästa blicken på något av hennes verk. När vi ser den skridande färgen och de strikta geometriska mönstren känns det som att Eva i viss mån fortfarande är kvar.