SVEN-ERIC BERGLUND, alias Sventa, vår fine och rolige morbror och farbror har gått ur tiden. Han skulle snart bli 92 år.
Sven flyttade in på Sandbäcksgatan 19 tillsammans med sina föräldrar Hulda och Filip Berglund samt fem äldre syskon 1930. Då var han bara tre veckor. Morfar Filip arbetade hos Duberg & Söner i Hallsberg och de skulle etablera sin firma i Linköping. I det stora huset där verkstaden låg i bottenplanet flyttade också familjen in i en liten etta. Senare flyttade de till den stora lägenheten i samma hus.
Sven växte upp där i huset med dalen och Tinnerbäcken, ”Plattan” och trädgården längs Lasarettsbacken som sina lekplatser. Hade sina kompisar och vänner i husen runt om, vänskapsband som i vissa fall blev livslånga. Han kom att arbeta på Duberg & Söner hela sitt yrkesliv. Började som springpojke då han var fjorton år. ”Jag gick bara trappen ner” skojade han då han berättade om det.
Från 1943 och till 1994 arbetade han där och avancerade från springpojke till arbetsledare och filialchef.
Huset med den stora trädgården på Sandbäcksgatan 19 och mormor/farmor och morfar/farfar blev hela Berglundssläktens nav där vi träffades vid årets alla högtider, jul, påsk och Valborg samt födelsedagar och namnsdagar. Allt firades grundligt. Dalen – nuvarande Mahoniadalen – och den stora trädgården längs med Lasarettsgatan var lekplatser för oss kusiner sommar och vinter, liksom de varit för Sven-Eric.
Där bodde han alltså fram tills han gifte sig med moster Gerd, ett rum ner mot dalen hette ”Svens rum” även sedan han flyttat. Det andra rummet var Kerstins, hans fem år äldre syster. De två bodde kvar längst hemma hos föräldrarna och de stod alltid varann nära.
Sommarstugan på Udden vid Svinstadsjön var en kär plats för Sven och Gerd. De började bygga den redan 1952, året de gifte sig och några år innan deras son, vår kusin Peter, föddes.
Där hölls många glada sommarfester!
På fritiden spelade Sven mycket fotboll, redan som ung blev han aktiv medlem i Gottfridsbergspojkarna. Han var medlem i alla år och senare också sekreterare i föreningen Gamla gottfridsbergare. Sedan han blivit pensionär träffades det gamla gänget i bastun, vid Lingvallen.
Morbror Sven var glad, rolig och omtänksam, han tyckte om att sjunga och spexa och var släktens tomte i alla år vi firade jul tillsammans.
Han höll i allsången vid kalasen och var den som skrev hyllningsvisor när någon ”fyllde jämnt”. Sven bidrog så mycket till den speciella och varma släktgemenskapen och var en älskad person i Berglunds familj. Den sista länken i syskonskaran.
Nu är han borta.